- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
792

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Örjan Lindberger: Modern anglosaxisk litteraturkritik. 1. Engelsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖRJAN LINDBERGER

recension av Eliots "Selected Essays" (1933;
skriven av E. Rickword) nedvärderas de
senare essäerna på de tidigares bekostnad med
den karakteristiska motiveringen, att Eliots
litterära sensibilitet synes ha avtagit.
Anmälningarna av Eliots följande litteraturkritiska
böcker visar ett alltmer uttalat avståndstagande.

Det är tydligt, att upplevelsen av Eliots
diktning haft avgörande inflytande på daningen av
Leavis’ smak. I "New Bearings in English
Poetry" (1932) är Eliot centralgestalten,
flankerad av Pound och Hopkins. Skriften
innehåller i mera utförd och närmare motiverad
form ungefär de synpunkter beträffande
modern engelsk poesi, som Richards tidigare
skisserat i "Science and Poetry". (I motsats till
Richards undervärderar dock Leavis icke i så
hög grad Yeats.) Denna bok synes ha haft stor
betydelse för att stadfästa förskjutningen i
smaken.

I en rad essäer i Scrutiny ägnade sig sedan
Leavis åt att skriva om den engelska poesins
historia utifrån den nya smakståndpunkten;
studierna samlades i "Revaluation" (1936).
Överensstämmelsen med Eliot är i stort sett
påtaglig; skillnaderna består i att Leavis —
på grund av den uppmärksamhet Eliot redan
ägnat Donne och Dryden — inte särskilt
uppehåller sig vid dessa båda samt i att han närmare
utför den kritik mot Milton och Shelley, som
Eliot skisserat.

Man märker här den uppslukande betydelse,
som begreppet tradition får för Leavis. Det
gäller att utesluta vissa författare för att få
fram den fina, den rätta traditionen.
Tillvägagångssättet kan synas litet egendomligt, då ju
all dikt, vars verkningar sträcker sig över det
efemära, blir mer eller mindre
traditionsska-pande. Beaktar man vad som nyss antyddes:
att traditionen skall användas som riktpunkt
vid bedömningen av samtidens litteratur, blir
emellertid proceduren nödvändig. Det duger då
inte att innefatta i traditionen allt det som
vanligen brukar anses beaktansvärt i äldre
tiders engelska litteratur; i så fall skulle
nämligen de flesta moderna företeelser ha något

att åberopa sig på som tradition, och därmed
skulle möjligheten till en sovring falla bort.

Leavis’ senaste bok har den betecknande
titeln "The Great Tradition" (Chatto & Windus,
1948). Denna gång är det fråga om traditionen
inom engelsk prosa. Leavis börj ar med att
utesluta Fielding. "Att vara historiskt
betydelsefull är naturligtvis inte detsamma som att vara
en av de betydande få." Fieldings väsentliga
förtjänst var att han gjorde Jane Austen
möjlig; med henne börjar enligt Leavis den stora
traditionen. Denna omfattar sedan George
Eliot, Henry James och Joseph Conrad —
alltså inte Dickens, Thackeray och Hardy. Den
enda av dessa tre sista uteslutningar, som
Leavis anser det befogat att närmare motivera
är den som gäller Dickens; Thackeray och
Hardy avfärdar han (tillsammans med
Virginia Woolf) genom att jämställa dem med mrs.
Gaskell. Om Dickens sägs det emellertid, att
hans "geni var en stor
underhållningsförfattares, och han hade för det mesta inget djupare
ansvar som skapande konstnär än det som
denna beskrivning anger". En enda bok vill
Leavis undantaga från domen; det är "Hårda
tider", och åt den har han ägnat 20 sidor. Det
bör noteras, att denna värdering inte delas av
alla inom Scrutiny-gruppen; tidskriften
innehöll 1942 en essä av R. C. Churchill med titeln
"Dickens, Drama and Tradition", i vilken fälls
andra (och i mitt tycke riktigare) omdömen:
Dickens har inte skrivit något mästerverk,
därför att hans förtjänster inte i någon av hans
romaner är fria från hans fel; samtidigt är
Dickens’ förtjänster mycket stora och
representerar i sitt slag något som låg utanför både
Jane Austens och George Eliots förmåga.

Leavis’ urval av prosaförfattare bör i någon
mån ses mot bakgrunden av en bok av hans
hustru, Q. D. Leavis’ "Fiction and the Reading
Public" (1932). Denna är en undersökning av
den kommersialiserade romanmarknaden;
typiska drag hos best sellern analyseras fram med
hjälp av Richards’ begreppsarsenal. Mrs Leavis
anser inte utan rätt, att vi i nutiden
översvämmas av dålig litteratur; hennes åsikt, att sma-

792

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0808.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free