Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
kamp för tillvaron, även om den sistnämnda
kommer att finna kampen hårdare än
någonsin nu när den inte längre inspireras av sin
grundare, Tambimuttu, som har återvänt till
sitt hem på Ceylon. Till dem har nyligen sällat
sig den nya kvartalstidskriften Nine, som har
gjort en god början under Peter Russells vitala
ledning och med ett faderligt rådgivande
budskap från T. S. Eliot. Jag citerar ett avsnitt
därur eftersom det hänsyftar på den engelska
poesins nuvarande situation: "Genom att starta
Nine (skriver Eliot) vill ni i er tur fullfölja en
mycket viktig litterär verksamhet som åligger
de litterärt intresserade som befinner sig
mellan tjugofem och fyrtio år. De ’små magasinen’
hade mycket stor betydelse för min
generation ... De gavs alltid ut under stora
svårigheter, de fick aldrig tillräckligt stöd ens av
den publik som påstod sig ivra för konst och
självständigt tänkande, de levde alltid under
hotet om dödsdom, och de dog alltid. Det
oaktat hjälpte de till att hålla litteraturen levande.
De gav föga eller intet som kunde avhjälpa
medarbetarnas bistra ekonomiska situation,
men (man kan ju skrapa ihop ett levebröd på
annat sätt) de gav dem någonting som var
nödvändigare: en känsla av att de inte var
absolut isolerade utan hade möjlighet att få
både frikostig uppskattning och hård men
intelligent kritik. Ni försöker göra detsamma
under förhållanden som är ännu svårare än
våra; behovet därav är precis lika stort som
då." "Och de dog alltid ..." Ungdomlig
entusiasm är förvisso inte nog, om den också,
så länge den varar, kan räcka till att hålla
lampan brinnande i en mörk tid, och sedan den
ungdomliga entusiasm har uttömts som
grundade Horizon, vår ledande och i själva verket
enda litterära avant-gardetidskrift, och har
uppehållit den i tio år, förefaller det i
skrivande stund avgjort att Cyril Connollys
förnämliga redaktionella verksamhet lider mot sitt
slut och att Horizon med årets utgång skall
upphöra, åtminstone under hans ledning.
Horizon skulle inte ha kunnat fortleva utan
sin privata mecenat, Peter Watson, vars
förtjänster om litteratur och konst är föga kända
och nätt och jämnt erkända. Om det privata
mecenatskapets förpliktelser nu skall övertas av
staten, kan det hända att det stöd som Arts
Council ämnar ge litteraturen bättre skulle
kunna användas till subvention åt det slags
magasin som Eliot själv en gång redigerade och
som det nu är större behov av än någonsin.
P. S.
Strax efter att ha avslutat detta brev mottog
jag oktobernumret av Poetry {Chicago). Detta
nummer innehåller en samling
enquëteuttalan-den av ett antal amerikanska förläggare och
ägare av mera exklusiva småförlag angående
nedgången i fråga om utgivning och
försäljning av poesi i Amerika just nu. Det verkar
som om situationen vore ännu allvarligare i
Amerika än i England; en bidragsgivare går
så långt att han säger att "poesi har inte något
logiskt ekonomiskt existensberättigande i
kommersiell förlagsverksamhet i våra dagar". Det
är sorgligt att finna att de åsikter jag har
uttryckt enhälligt bekräftas av dessa experters
erfarenhet.
798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
