- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
802

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Holger Ahlenius: Kobran och ormtjusaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HOLGER AHLENIUS

såg bara hur skickligt och målmedvetet hon
utnyttjade den. Den okonstlade människans
harm mot konstrandet tog slutligen ut sin rätt,
och hon gav honom ingen möjlighet att dra
sig tillbaka.

Uppenbart är, att regressen började i och
med att förhållandet blev intimt. Själv var
Victoria sannolikt alltför hämmad för att uppnå
erotisk utlösning och tillfredsställelse, och
följaktligen har hon också lämnat den bortskämde
och fordrande partnern otillfredsställd. "Det
var neppe månge Gange, och det var der
ikke megen Fornøjelse ved", berättade han
långt senare mer uppriktigt än ridderligt
för Werner Söderhjelm. Men från den stund
då det gick upp för Victoria, att samlivet
var förfelat, att hon inte längre hade någon
hållhake på honom och att han på allvar
börjat glida ifrån henne, har
händelseförloppet brådstörtats. Det första allvarliga
självmordsförsöket följer i januari 1888, och från
och med nu lägges allt till rätta för att
eftervärlden ska tro, att hon gick i döden på grund
av en stark, helgjuten kärlek, som gav allt och
offrade allt men som försmåddes och
förtrampades av dess föremål. Litterärt utnyttjade hon
erfarenheten intill dräggen. Vad hon i
verkligheten upplevde, var tydligen något som mycket
starkt liknade det strindbergska kärlekshatet,
upproret mot den förnedrande känslan av att
ha blivit erotiskt bunden vid en människa som
man inte tycker om eller rentav hyser
missaktning för. Även sedan hon genomskådat
Brandes som karaktär — så oerhört naiv som han
var kan det knappast ha varit svårt för en så
klarsynt psykolog som hon — fortsatte hon att
förgylla upp honom för att därmed förgylla upp
sin egen känsla, det insåg hon själv. Ingen har
formulerat det bättre än psykoanalytikern Tora
Sandström, som hade förtjänat att citeras av
Böök, eftersom han tycks ha inarbetat hennes
resultat i sin egen framställning:

Hon måste förhindra att katastrofen blir ännu
större. Hon måste förhindra den ännu mer
förödmjukande upptäckten att hennes egen känsla inte varit

äkta, att hon inte älskat honom över allting, att andra
motiv legat bakom hennes önskan att vinna honom
—- hon måste försvara sig främst mot sig själv, mot
sina egna anklagelser. Och så uppammar hon hos sig
en hysteriskt överdriven känsla, en kärlek till Brandes,
som skall fylla hennes krav på sig själv — hålla
domen på avstånd. ■—- — Den känsla som mot slutet
behärskar Ernst Ahlgren, är hatet mot Brandes. Men
hon får inte erkänna för sig detta hat — det utgör
domen över henne själv. Så döljer hon det för sig,
kallar det med namnet kärlek, och lika intensivt som
hatet bränner henne, lika intensivt tror hon sig älska
Brandes.

Om man alltså i allt väsentligt är ense med
Böök, finns det dock ett och annat att diskutera
i hans bok. Dit hör bland annat vissa uttryck
som han begagnar, sådana som "erövra" och
"besitta", och om vilka jag trodde att de
numera var förvisade till gammal snaskig
ungkarlsjargong. Dit hör också den betydelsefulla
frågan om "Fru Marianne". Att bröderna
Brandes’ nedgörande kritik av romanen var onödigt
hånfull och förkrossande i form och därför
knäckte Victorias självtillit som konstnär, kan
inte bestridas, men fråga är om de inte hade
rätt i sak, om det inte är en ganska klen, alltför
uttänjd "Dameroman" med missromantiska
inslag, om inte dess hjälte är en olidlig farisé,
och om den inte är reaktionär, om inte
till syftet så åtminstone till sina verkningar. I
det polemiska dagsläge då den kom ut
uppfattades den ovillkorligen så, och detta inte bara
av bröderna Brandes, eftersom den genast togs
på entreprenad av den tongivande
konservatismen och ännu i dag är den på det hållet
mest omhuldade av Ernst Ahlgrens produkter.
Inte minst Bööks egen entusiasm bär syn för
sägen. Men därom ska inte ytterligare ordas.
Den bok som Böök nu har givit ut lockar
granskaren bort från de rent litterära
tvisteämnena och smakfrågorna till att syssla med
det som i sista hand är hans egentliga ärende,
livskritik, människokritik. Därtill inbjuder
boken i sällsynt hög grad, ty, för att bruka en
av Ernst Ahlgrens egna bilder, det ryker av
den som från nyslaktat kött.
10/ii

802

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0818.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free