- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
807

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

FRÄMMANDE LYRIK

Hjalmar Gullberg: Den heliga vägen och
andra tolkningar av främmande lyrik.

Norstedts 1949. 8: —.

Om den djupare innebörden i
Dionysoskul-ten är det svårt att få någon uppfattning. De
lärdaste auktorer lämnar den vanmäktigt
undrande i sticket. Och det gör också Euripides i
de fragment som är bevarade av hans
mångtydiga drama "Backanterna" — han lär ju
heller inte ha varit något sanningsvittne när
det gällde den traditionella utformningen av
myterna. Så mycket tycks vara säkert, att den
som sätter sig upp mot Dionysos’ bud, som är
lustens och sinnesberusningens, mot hans kult,
som är den hemliga nattliga fruktbarhetsriten,
kan räkna med ett fruktansvärt öde. Hjälten
hos Euripides, den tebanske konungen Penteus,
Ekions son, blir söndersliten av menaderna —
"hans egen mor bär i triumf hans huvud hem
på tyrsosstaven". Hjalmar Gullberg har
fascinerats av ämnet, och i sin nya bok som enbart
innehåller översättningar av främmande lyrik,
för oss mycket främmande lyrik, har han tagit
med den hektiska körsång, där Euripides’
häftiga rytmer oemotståndligt tolkar backanternas
hämndbegär mot den ovälkomne och
övermodige Penteus, som i rationalistiskt syfte söker
utforska nattgudstjänstens hemligheter:

Kom hämndgudinna
med draget svärd!
Klyv genom strupen
den vettlöse, gudlöse, laglöse
— Ekions jordfödda
yngel!

"Backanterna" är ett tragiskt poem om
sinnesberusningens makter och deras grymma hämnd
på sansen, vettet och förnekandet. I Hjalmar
Gullbergs bok finner man också några
tolkningar av de lyriska partierna av Garcia Lorcas
kvinnodrama "Yerma", som i viss mening
behandlar ett liknande ämne med en i viss mån
motsatt moralisk innebörd. Liksom Ekions och
Agaves son blev sliten i stycken av
menaderna under Agaves ledning, blir Yermas man
strypt av sin hustru. Men denna Yerma är både
hjältinnan och offret — hon är den av sin
otillfredsställda längtan efter ett barn sönderslitna,

som gör uppror mot den egenrättfärdiga eros
som hennes man representerar. Hon är
dionysisk i sin fruktbarhetslängtan, antidionysisk
i sin ensidiga inriktning mot målet, sin
avoghet mot den i hennes mening tomma
fysiska förening som inte ger henne moderskapets
lycka, den enda nödvändiga. Hos Lorca liksom
hos Euripides förekommer en hemlig
nattgudstjänst, en helig besvärjelsens natt med
maskspel av hane och hona men där finns också
Yermas vallfartsbesök i det kapell, där hon
uppsänder milt glödande böner, den
ofruktsammas böner:

Herre, öppna ditt rosenträd
över min kropp som är död.

"Som Lorcas Yerma drömmer sig till döds om
det barn hon aldrig skulle få, hade en gång
Gabriela Mistral diktat sin lidelsefulla sång till
den ofödde, ’Sången om en son’", skriver
Hjalmar Gullberg i en av bokens fina
introduktioner. Och i de dikter han denna gång valt att
tolka av skaldinnan återfinner man också trädet
som fruktbarhetssymbol — fast nu i inverterad
form:

Mitt sista träd är inte kvar i jorden,
det är varken av säd eller ved,
det såddes inte, det vattnades inte.
Jag är ensam om min resning,
min skugga och min omkrets,
min svepning utan sömnad
och min dröm som vandrar,
i cirkelgång, med öppna ögon.

Även i de dikter Gullberg översatt av Angelos
Sikelianos är det biologiska, det elementära, i
stoff, metaforer och föreställningsvärld starkt
framträdande. Ett intensivt intryck gör inte
minst den utomordentligt verkningsfullt
översatta sonetten "Sparta" som också behandlar
ett fruktbarhetsmotiv: den gamle mannen som
i enlighet med vad Plutarkos berättar om
Lykurgos’ äktenskapslagar för en natt överlämnar
sin unga hustru åt en ung väl utvald man för
den ädla sädens skull i hoppet om en son. Den
nästan grymma viljeprecision som högstämt
talar i detta poem är verkligen spartansk,
imponerande och — frånstötande. Den mäktigt
flödande retoriken i "Den heliga vägen" är

807

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0823.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free