- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
810

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

Kärlekens lejdbrev på vägen
blir till förrädarebrevet,
som håller honom fången.
Det finns inget mål,
ingen mening
mer än att slippa ut.

I andra dikter dröjer hon på ett ännu mer
personligt sätt vid en tragisk situation som gör
att denna diktsamling inte liknar någon av de
föregående:

Såsom ett hus, där ingen bor, förfaller,
så övergivet, så utan hjälp är människohjärtat,
som älskar ingen mer.

Dagarna fladdra förbi som mai och flädermöss.
Det knastrar i torra tiljor,
där ingen längre går.
Å, riv det ner i grunden!
Må ingen se det mer!

Temat — en identifikation mellan
världssituationen och det personliga — varieras i dikt
efter dikt: bara i någon enstaka som
"Vinterlek" och ett par havsdikter hörs en hårdare ton.
Men ett genomgående drag i denna stillnade
och oftast inåtvända poesi är också att
författarinnan accepterar och att det "poetiska" pj
unket är henne så fjärran som möjligt. Vad som
ger hennes dikt dess egenart är också den
absolut spontana formgivningen, den instinktiva
dragningen till en musik utan fioriturer. Det
är bara när hon någon gång rimmar som
hennes vers kan få en antydning till trötthet. Jag
citerar slutligen den antikt vackra inledningen
till sviten "Höststilleben":

Liljorna vissnar och björkarnas blad flyga i frosten.
Ingenting finns det att skörda mer, när vintern är inne.
Solen är blåblek och dimmorna stiga vita.
Liljorna vissnar och björkarnas blad flyga i frosten.
Var finns det frälsareord, som säger att vi är förmer?
Lesbias sparv är död och liljorna vissnar.
Frosten kommer till sist i kärlekens örtagård.

Gunnar Ekelöf

KONTENTAN AV FLERA
SÅNGER

Erland Josephson: Lyssnarpost. Dikter.

Bonniers 1949. 6: 25.

Carl-Emil Englund: Ödslighet. Dikter.

Bonniers 1949. 5: 25.

Stina Aronson: Kantele. Dikter. Norstedts
1949. 4:75.

Walter Dickson : Masker och en klippa.
Dikter. Tiden 1949. 3:25.

Den som tidigare inte läst någonting av
Erland Josephson kan inte undgå att bli en

smula förtjust vid konfrontationen med hans
nya diktsamling. "Lyssnarpost" är nämligen en
åtminstone delvis ganska lysande lektyr och
dessutom i sin helhet en briljant uppvisning
av en modern poets konster och färdigheter.
Av Vennberg har han lärt sig den svåra
konsten att argumentera poetiskt, han har
attraherats av — och förmodligen känt en viss
frändskap med — den nästan uppsluppna
melankolin hos Liffner, det blixtsnabba
fotombytet hos Gyllensten o. s. v.

Man får väl ändå tänka sig honom

som en något underlig jägare

med egendomlig utrustning

Han bär avgjort silverspännen på skorna

och som jakthorn har han dragbasun

eller rörflöjt

allt efter jaktens art och mening

Dragbasunen hör man kanske inte så mycket
av när man följer denna jägare på vandring,
men rörflöjten — det förhållandevis späda
instrumentet — behandlas virtuost, och nog
glittrar silverspännena. "Under klyftiga
benämningar kryper tingen ängsligt ihop", säger
poeten själv uttryckligen, men inte kan han motstå
frestelsen att förminska verkligheten med hjälp
av sin poetiska intelligens:

Flickan skrattar sig över ängen
och kråkor och skator härmar
solen smeker

även de fräckaste blommorna
och den spräckliga regnbågen
som lär vaira så vacker
bugar över kyrktorn och ladugårdar

Problemet idyll och eskapism behandlar han
slingrande och kameleontiskt framför allt i den
dikt som har den klyftiga benämningen "Den
nersuttne". Den innehåller en snabb serie av
deklarationer och övertygelser, uttryckta med
en aldrig sviktande ironisk ambiguitet och
några kan väl utdelas här som förhandspremier
till "Lyssnarposts" kommande läsare: mot
förebråelsen att man undviker sorger kan man sätta
svaret "jag söker ingen glädje", mot
anklagelsen det onda som sker kan man sätta sin egen
sysslolöshet och alltings tvetydighet och mot
"de församlades" förakt kan man —
naturligtvis — sätta sitt förakt mot de församlade, och
vad ensamheten beträffar kan den övervinnas
genom att inte tas för mycket på allvar. Det
skärande hån som poeten kanske från början
ville ha med som en biton i detta resonemang
har drunknat en smula under trycket av en
övermäktig kvickhetens frestelse — eller skall

810

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0826.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free