- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
814

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

symtom, som också någon enstaka gång låter
sig spåras i den annars mönstergilla stilen, den
tonfallsrenaste, vattenklaraste och mest osökta
<en svensk författare av i dag har utbildat.

Helt sig själv är Fridegård emellertid så snart
det gäller att dikta in det bj örkflimrande
mälarlandskap som utgör berättelsens bakgrund.
Någon fristående naturbeskrivning är det som
vanligt inte frågan om, men ljusets och
årstidernas växlingar förnims som ett doftrikt
ackompanjemang, ett stråkdrag av mild eller
karg svenskhet genom hela det uppskruvade
skeendet: höstgryningar med syrlig luft och
lätta dimstråk över den papperstunna nattisen,
och vindsvala marsimpressionismer med tinande
fläckar av kornig snö, med tjärlukt från fartyg
som håller på att vårutrustas och sothönsens
snatter från blåskimrande råkar. Mästerligt är
också de arkeologiskt pittoreska detaljerna
inprickade och spelet av rituella särdrag
transponerat. Hur lottkastning verkställdes och hur öl
skulle bryggas för att bli tungt och mustigt och
befordra potensen skildras med suverän
sakkunskap. Och när den hedniske översteprästen
efter drabbningen doppar sin hlauttein i en av
de stupade kristnas blod och övermodigt
bestänker sina trägudar, då drar en iskall pust
in från en tidsålder som i all sin skoningslöshet
och självklara brutalitet verkar omisskännligt
aktuell.

Man frestas resa vissa reservationer mot
Fridegårds forntidsepos, flera mot den sista
delen än mot de föregående, färre mot verket
i sin helhet än mot de enskilda delarna. Som
romanuppslag har kanske denna apokryfiska
trälrevolt varit over evne, och trilogins
gradvisa avmattning skulle kunna tyda på att
författaren själv har kommit till insikt om det.
Som litterär nyinmutning, som symfonisk dikt
med inslag av vild, främmande och ändå
igenkännbar skönhet och med en förledande mild
fj ärrton tvärsigenom vapenrasslet och
rosslingarna — en fj ärrton som det är lättast att
avlyssna i "Offerrök" — avtecknar sig
romanserien ändå med imponerande linjer i
Fridegårds produktion, genom sin miljömässiga
egenart och sin trots allt enastående inlevelse
i en avlägsen och töckenomfluten epok. Men
främst genom sin lidelsefulla utveckling av ett
tema som ju till sist är det största och
viktigaste en diktare kan välja ut åt sig: temat om
yttre och inre oavhängighet, om individens
frihet och gruppens, om friheten för alla.

Per Erik Wahlund

PERSONLIGT ROAD

Olle Hedberg: Mera vild än tam. Norstedts
1949. 11:—.

Det finns väl få författare i
världslitteraturens brokiga historia som Olle Hedberg
påminner mindre om än Dante, och ändå skulle man
med hjälp av sin medfödda fräckhet våga kalla
hans nya roman för en liten tämligen gudomlig
komedi. Den börjar med ett blygsamt inferno:
först en ovanligt trovärdig upsaliensisk sexa,
där magister Hans Hasseldahl ganska berusad
och starkt aggressiv förfäktar sin hygieniska
grundsats att människan födes i grunden
fördärvad; så ett virtuost skildrat bakrus i ett
ovaknat hotells torftiga ökenlabyrint och till
sist de helvetiskt banala kvalen under och efter
ett par föga lyckosamma promenader,
hjälplösa möten mellan älskande — alltså mellan den
söta och kloka och ännu villrådiga Blenda
Heurman och den lättsårade och lättsårande
Hans Hasseldahl. Vad kan sedan vara mera
lämpat till skärseld och reningsberg än en kort
mottagning och en middagsbjudning med dans
i Blendas hem, hos hennes faster, den i själen
redan sorgfälligt döda Fru Thimlin? Svedd av
lågorna från nästan omärkliga sociala
skiljeeldar och alltså nästan renad från passionen
att vilja taga denna Blenda och äga henne i
lust och nöd finner magister Hasseldahl i
romanens sista akt plötsligt att han står vid det
jordiska paradisets portar. Oemotståndlig faller
Blenda honom till, oemotståndlig emottager
han henne. Och den programmatiskt otroende
älskaren kan med generös ironi och ändå
uppriktig känsla skämtsamt be sin orubbligt
tilllits-fulla älskade hälsa Gud "och tacka för det
härliga livet".

Någon har framkastat synpunkten att
romanen skulle innehålla en diskussion om den
kristna människouppfattningen. En
genomföring av ett sådant tema kan man väl inte
finna i boken, men författarens obestridliga
intresse för frågan har satt sina spår. Ateisten
Hasseldahl excellerar ibland i ett slags både på
vetande och självmedvetande grundat
människoförakt som gör honom i princip ganska ense
med teologernas lära om arvsynden, medan den
kloka Blenda håller fast vid sin odogmatiska
Gudstro utan att närmare precisera sin
inställning till människans natur. Men i ett intressant
avsnitt har författaren preciserat något annat:
sin — eller bara Blendas? — uppfattning om
tro. Tron är en gåva, säger han, är som en

814

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0830.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free