Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
faddergåva i en folksaga. Om Hans Hasseldahl
tror eller inte, menar Blenda, är "likgiltigt för
hans eviga välfärd". Men "för hans jordiska
lycka hade det varit bra om han kunnat". Det
är alltså en nästan rörande human teologi
Blenda får ge uttryck åt — om det nu kan
kallas teologi, vad säger herrar präster? Om
Olle Hedberg skulle ha Blendas tillit, har han
då också Hasseldahls teori om att människan
födes grundfördärvad? Han ger inte något svar
på den frågan, men ytligt sett, på ett mycket
ytligt sätt, är, kan man mena, hela romanen
ett nekande svar. Ty den är en roman om
förälskelse, skriven med förälskelse. Endast ur en
i romanen oåtkomlig evighetssynvinkel kan Olle
Hedberg ha ansett denna kloka, söta,
ofördärvade Blenda Heurman vara född i grunden
fördärvad. Porträttet av Hans Hasseldahl är målat
med litet djärvare färger, har vassare konturer,
men hur mycket rörande och ändå elegant
behärskad möda nedlägger inte författaren på
att förklara den unge extralärarens skenbara
brutalitet och föregivna "vildhet". Nej,
ungdomen är inte född i grunden fördärvad, det
är bara de vuxna som är födda fördärvade —
det är den egendomliga slutsats man måste dra,
om man vill göra Hasseldahls synpunkt till ett
uttryck för Olle Hedbergs filosofi.
Romanen om Blenda är hittills en roman om
oskuld. Men oskulden är omsorgsfullt kanderad
med ljuv erotik. När Blenda har tänkt färdigt
sina tankar om Gud, står hon där elegant
resklädd, "hon var vackert kammad; innan tåget
kom fram bättrade hon på läpparna. Hon hade
köpt sig ny höfthållare och ny behå. Hon
blev litet varm när hon tänkte på det." Hon
blir varm därför att hon räknar med
möjligheten att hennes Hans skall få tillfälle att få
iaktta de förträffliga plaggens fräschör. Viktor
Rydberg trodde att barndomen var oskuldsfull,
Olle Hedberg går ännu ett steg längre i
romantik: han skulle helst vilja tro att ungdomen är
det. Genom att med hedervärd uppriktighet —
och personligt road förtjusning — ånge
Blendas lilla baktanke betonar han endast
oskuldsfullheten hos denna fina söta flicka. "Varför
skälls det på Karlfeldt nuförtiden? Det är väl
därför att han var erotisk och förstod att vackra
flickor är poetiska", avslöjar författaren på ett
annat ställe i romanen. Olle Hedberg är också
erotisk och har förstått precis lika mycket. Den
utomordentlige människokännaren, den
skarpsynte observatören har fallit för den
förtjusande frestelsen att göra huvudpersonen i en
roman poetisk, göra en flicka till en idealbild
av oskuld, klokhet och finhet, göra Blenda till
en karamell. Hurudan är Blenda Heurman?
Hur ser hon ut? Hon är söt, betonar författaren
flerfaldiga gånger. Söt och begåvad. Litet
tveksam men inte rädd. Hon säger på flickors sätt:
"Var inte fånig nu!" Hon säger på Olle
Hedbergs sätt spirituellare saker, tänker på Olle
Hedbergs sätt tankar om Gud, tankar om
kärlek. Men till sin egentliga funktion är hon en
karamell, egentligen alltså ingenting annat än
en anledning för författaren att vara erotisk
och poetisk — som Karlfeldt.
Olle Hedbergs förhållande till sina
romangestalter i "Mera vild än tam" måste betecknas
som flirt. Hans gudomliga komedi innehåller
ingen spiritualiserad kärlek men kärlek i
spirituell förkortning. Hans Hasseldahl drömmer i
bokens början små dagdrömmar om Blenda.
Han fantiserar om att flirta med henne — "en
ljuv oanständighet" skulle dölja sig bakom
varje ord. En liknande känsla av ljuv
oanständighet genomgår hela denna alltigenom
anständiga roman. Blenda är inte skildrad som någon
särskilt pikant flicka, men boken är skriven i
en obeskrivlig anda av pikanteri. "Det er ingen
moralsk forfatter", skrev Paul V. Rubow en
gång i ett anfall av lärd munterhet om själva
Racine. Vad skulle han tro om Olle Hedberg?
Ack, man kan inte ta miste. Den förening han
till sist unnar Blenda och Hans är en förening
av oskuld och personlig otveksam böjelse —
det är också, vilket författaren skarpsinnigt
analyserar, en förening mellan en fin och möjligen
förmögen familjeflicka och en fattig
extra-lärare av tvivelaktigt ursprung. "Jag är en ung
man med alldeles kolossalt allvarliga avsikter",
inskärper Hans på sista sidan, på morgonen
efter den första natten. Vem kan kvickare och
mera roande än Olle Hedberg skildra alldeles
kolossalt allvarliga avsikter? Åke Janzon
RELIGIÖS ERFARENHET
Gunnar Edman: Skandalen. Diakonistyrelsens
förlag. Stockholm 1949. 12: 50.
Gunnar Edmans debutroman "Georg
diktaren" liknade mest en eldspyende krater eller
ett oartikulerat skri. Prisbelönt av höga herrar
blev den tämligen grundligt utskälld i pressen:
en känd recensent skrev att man måste dricka
vatten under läsningen och att boken var "lika
fri från förstånd i tanken som talang i
formuleringen". Det sista råkade bli föga träffande
— inte var det begåvning som fattades i denna
815
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
