- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
819

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

dyker upp: den föraktade otrogna som dock
genast avväpnar honom med sin lockande kropp
och med allehanda läckerheter från den
kvinno-lystne handlarens affär. Det är en
vardagsberättelse om enkla, okomplicerade människor
men med en rymd av tragisk storhet över sig,
mättad av medkännande ironi och smärtsam
ömhet; inte minst fäster man sig vid den fint
innehållsrika tystnad som Rosendahl lyckats
skapa kring de tungt droppande replikerna.

Skildringen av lappflickan Margas
kärleksöde frapperar mest genom sin vekt lyriska,
möjligen lite för romantiskt bortsvävande, drömton
och kontrasterar effektivt mot det ordfräsande
porträttet av den yvigt självmedvetna
barnmorskan med sin salvelsefulla frälsarretorik.
"Tjurfäktning i Klockfjäll" är en norrländsk
skymningstragedi utspelad under en blodig
höstmåne med korna råmande kring den
döds-stångade gamla mjölkerskan som en stigande
och fallande sorgekör. Hos den buttre bonden
Jols i titelnovellen har skördedrömmen om den
brungyllene rågen skrumpnat ihop till en sterilt
fastlåsande hatdröm och också i
äktenskapshistorien "Uppkört spår" förnims en
vardagsförgiftning som inte låter sig neutraliseras,
varhärdar som bara fräter in allt djupare. Men
hos den hetsat sömnlöse i "Svart glädje" bryter
sinnesförvirringen, ångestskrattet ut i
vanvettigt fiolspel och virvlande demondans: en
helvetespolska som kanske störs av en viss
falsetthysteri men som också rymmer en svepande
intensitet, eldextas och mörka feberflammor.
Samlingen avslutas så med en melankolisk
situationsskiss av två åldringars avsked på
vedbacken, en milt resignerad livsresumé som
skänker ett slags försoningsskimmer över
finalen i denna cykliskt slutna novellsamling.

Rosendahl bygger upp sina berättelser under
lugn andhämtning med en mättad balans som
också bibehåller sig in i det upprört dramatiska.
Överhuvud vilar det över dem en avklarnad
behärskning som tyder på en långvarig,
auktoritativ motivförtrogenhet. Det är hans
gedigna självsyn som förlänar vardagstingen
deras nära utstrålning, deras mustiga kolorit
och fylliga konkretion. Sin styrka som
miljö-och naturskildrare ger han ovedersägliga bevis
på: han vet verkligen hur det ser ut innanför
bystugornas fattigväggar med sladdriga
tidningstapeter och glåmiga flugfönster, med tungt
matos och sur smuts. Han lyssnar till tjuren
som bölar likt "ett svart skred i denna värld
av avstånd och höstligt ekande sten" och han
hör falkropen ljuda "som om någon med his-

nande fart huggit med en tunnslipad lie genom
rymden." Han ser norrskenets ärggröna slingor
dansa mellan fjällen och avnjuter höstens
färghektiska lövprakt, han krasar fram över
"drivornas våta koksalt" och han flämtar i
julihettan: "som en röd ässjande hund — med
tungan långt ur käften — stod sommaren över
dem och mjölkade svetten ur deras kroppar".

Men främst är ju Rosendahl inriktad på de
psykologiska sammanhangen och liksom hos
Aurell är hans ständiga ledmotiv ensamheten,
främlingskapet, isoleringen, utestängdheten som
samtidigt innebär instängdhet. Hans människor
är vintermänniskor, köldskadade och nedisade,
de har frusit fast i det tröstlösa slitet för ett
kargt livsuppehälle, de har stelnat i det
ohjälpligt vanemässiga och resignerat
cirkelmonotona : det trivialt tragiska dominerar deras
tillvaro. Det står en norrländsk ödemarkshimmel
av ödsligaste övergivenhet över dem, de är
sina egna livstidsfångar, obönhörligt dömda till
"sin tillvaros speciella omöjlighet". Förgäves
söker de bedöva sig med självbedrägliga
illusionslockelser och flyktdrömmar; allt de
åstadkommer är bara en ytterligare tillsats av
självförakt när brännvinsglädjen ebbat ut och den
kallgrå vardagen grinar dem i ansiktet. Trots
sin mycket påtagliga existens i den yttre
verkligheten lever de kanske också till sist mest
intensivt inåt, i ett ångestfullt lyssnande till de
egna hj ärtslagen, i en "ensamhetens innersta
aktivitet". Att ha gestaltat denna ensamhetens
dramatik, dess olika temperaturer och tonlägen,
dess skiftande konfliktspänningar mellan
bullrande ytfasad och det inre skeendets
djupdimension med den mogna självfallenhet som
Rosendahl uppvisar blir kanske det avgörande
beviset för det höga värdet av denna
genom-gjutet äkta, i all sin provinsiella förankring
bittert allmängiltiga ödemarksfresk.

Carl-Eric Nordberg

FRIHETSVÄGAR

Törd Herne: Tre svarta böcker. Bonniers
1949. 6:25.

Georg Stenmark: De oberäkneliga.
Hökerbergs 1949. 8: 50.

Böcker som de två föreliggande manar
kritikern till reflexioner. För det första märker
man hur 40-talismen börjar skifta karaktär.
Den mer eller mindre cyniska
beredskapsprosan är inte längre dominerande och Hemingway

819

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0835.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free