- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
826

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

förbigår med tystnad kapitlet Olle Holmberg
som utövare av den anspråksfullaste av alla
genrer, aforistikens. Till skillnad från en fågel
kan en bokanmälare inte hoppa till en annan
pinne innan han pliktskyldigast pickat i sig
dessa vitaminfria korn. Efteråt erfar han ett
lätt illamående, kombinerat med hetshunger
efter saftig, bloddrypande köttmat.

Holger Ahlenius

ORLÉANSKA JUNGFRUR

Sven Stolpe: Jeanne d’Arc. Bonniers 1949.
16:50.

Frances Winwar: Helgonet och djävulen.

Hökerbergs 1949. 15:—.

Årets bokflod har medfört två Jeanne
d’Arc-biografier, båda läsvärda men sinsemellan
betydligt olika.

När Sven Stolpe skrivit sin Jeanne d’Arc
har han lagt särskild vikt vid två ting: att ta
ställning till de senaste forskningarna kring
helgonet, och att framhålla Jeannes egenskap
av mystiker i klassisk katolsk mening.

Övertygas man av det historiska
resonemanget? Det blir väl en subjektiv fråga, men
det kan gott hända att läsaren inte alltid är
med på noterna. Själva den genre författaren
valt — den skulle kunna rubriceras som
skönlitteratur med vetenskapliga perspektiv —
försvårar givetvis saken i hög grad. Å ena sidan
kan man fråga sig om det inte överhuvudtaget
är meningslöst att i en populärt upplagd
biografi ta upp historiekritiska problem till
diskussion. Den publik som verkligen intresserar
sig för dem går gärna direkt till de
vetenskapliga arbeten, Stolpe här bygger på. Å andra
sidan är det klart att även en bredare
läsekrets med fördel kan göras uppmärksam på
forskningens strävanden att röj a upp i det
traditionella materialet.

Det torde emellertid vara svårt för läsaren
att på grundval av Stolpes bok komma fram
till en kritisk uppfattning om de olika källornas
värde. Inte heller torde han så lätt bli
övertygad om att författarens egen inställning till
materialet (eller den auktoritet, som han i stort
sett följer, Cordiers), skulle vara den allena
saliggörande. Det gör den förvisso heller inte
anspråk på. Särskilt frapperas man av
svårigheten att med det material som ställs till
läsarens förfogande bilda sig en någorlunda klar

uppfattning om huruvida man står inför
"under" eller "myt". Författaren yttrar sig
ofta mycket bestämt för eller emot, medan
läsaren saknar möjlighet att se var det
avgörande ligger. Man undrar då varför den ena
underligheten godtas som "under", medan den
andra, lika underlig, avfärdas som "myt". Detta
verkar lätt irriterande, och ibland skulle man
föredra en skildring som helt underlät att
diskutera sitt eget ställningstagande, framför
en där den ena åsikten ställs mot den andra
utan att man får tillfälle att överblicka det
material som ligger till grund för diskussionen
— och avgörandet.

Detta är nu av underordnad betydelse vid
sidan av det faktum, att här har åstadkommits
en sällsynt levande och färgrik historisk
framställning. Fjortonhundratalets Frankrike tar
gestalt och får liv inför läsarens ögon, till den
grad att man nästan vågar säga att Stolpes bok
ur denna "filmiska" synpunkt uppnår ett
omedelbarare resultat än själva filmen!

Stolpe gör vidare gällande att Jeanne är
mystiker i ordets klassiska bemärkelse, fastän
hon så att säga skulle ha gått en genväg fram
till det kontemplativa livets högsta stadier. Han
inser fullkomligt, att hans tes inte är direkt
bevisbar — den kan naturligtvis diskuteras, och
ingen torde kunna göra anspråk på att komma
med en definitiv lösning. Med samma
reservationer bekänner jag mig emellertid till en delvis
annan mening.

Stolpe döljer ingalunda att kyrkan vid
helgonförklaringen av Jeanne d’Arc undvikit att
taga ställning till hennes "röster". Man kan
naturligtvis bedöma dem som man vill. Stolpe
tillskriver dem övernaturlig karaktär. För min
del kan jag inte frigöra mig från misstanken
att det kan ha varit fråga om hallucinatoriska
fenomen. Jämför man Jeannes "röster" med
vad som i katolsk tradition brukar betraktas
som autentiska budskap från en övernaturlig
värld, så frapperas man genast av deras
ytterliga torftighet på det rent andliga planet.
Politiska "uppenbarelser", vare sig de undfåtts av
Jeanne d’Arc eller Birgitta, verkar lätt en
smula misstänkta.

Utanför uppenbarelserna vet vi så föga om
Jeannes andliga liv, att det förefaller svårt att
finna underlag för någon bestämd uppfattning
huruvida hon kan sägas ha varit i egentlig
mening mystiker. Att hon nådde en
utomordentligt hög grad av helighet torde däremot
vara obestridligt.

Efter denna reservation ger man gärna ett

826

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0842.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free