Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—augusti. N:r 6 - Artur Lundkvist: Bertina. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
BERTINA
i
Jag anade att det skulle bli så, att det inte
tjänade något till. Du var fången i dig själv
och kunde inte använda dig själv till något.
Du kunde inte öppna din egen dörr, dina
fingrar aldrig hitta det gömda låset. Och det fanns
inget fönster att fly igenom.
Du var ett instrument som du inte kunde
spela på. Du sprängdes av oförlöst musik. Den
dånade inom dig, roterande som en fången
cyklon. Men du kunde bara skälva, ljudlös,
utan ton.
Du plockade alltid blommor: som om du
sträckt ut en hand ur ditt fängelse. Blommor
som genast dog hos dig och du kastade ut som
döda, dagligen. Det var som om du offrat dem
på ett altare åt dig själv.
Du samlade också på vind och regn och
solsken, men det nådde dig aldrig riktigt, det rann
bara utanpå dina murar.
II
Vad var det som stängt in dig för alltid i
dig själv?
Du berättade om honom, mannen i ditt liv,
den förste och tydligen den ende. Den ende
som betytt något och kanske kunnat nå dig.
Du vaknade upp direkt ur barndomen och såg
bara honom, som om han ensam varit belyst.
Han satt där och talade med din far. Och
du skilde dem åt, skuggade bort din far och
lät allt ljuset samlas kring den andre. Men han
var avlägsen och ouppnåelig. Du satt
undangömd i ett hörn och dina ögon sökte honom
hela tiden. När han gått kretsade dina tankar
kring honom beständigt.
Han var tandläkare och du besökte honom
för att få dina tänder undersökta. Du darrade,
hopkrupen i tandläkarstolen. Du slöt ögonen
när han närmade sig. Han tittade in i din
mun, rörde vid dina tänder med ett kallt
instrument. Du kände lukten av hans händer: den
påminde om lukten av tång vid en havsstrand.
Du upplevde denna korta stund som en
underbar svindel.
Men du fattades ingenting, dina tänder var
alldeles friska. Du ansträngde dig att önska
fram tandvärk. Slutligen bet du med stor
svårighet sönder en tand. Han lagade den och du
fick återkomma flera gånger. Smärtan i denna
tand var din första njutning, din första riktiga
lycka.
Du började se på alla kvinnors munnar och
noga betrakta deras tänder, vita och
salivglim-mande innanför rödmålade läppar. Du
föreställde dig hur de öppnade sina munnar för
honom, hur han såg in i dem, arbetade där
med sina händer, som luktade havstång och
var bevuxna med mörkt hår på ovansidan, det
låg som slickat efter att han nyss tvättat dem.
Du var svartsjuk på alla dessa
kvinnomun-nar, du såg dem som rosor av blossande kött
när du slöt ögonen, rosor som öppnade sig
under hans händer. Och du skulle velat ta en
sten och krossa deras juvelskrin, dessa vita,
salivglimmande tänder.
III
Så började du servera på restaurangen där
han åt sin middag. Du tog denna tjänst bara
för hans skull och du försökte alltid få hans
bord. Du nästan vacklade när du steg fram,
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
