Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En reaktion tycks alltså förberedas under senare hälften af sjullonhundratalel mot
den fadda och uttröskade liderligheten hos bandprydda herdinnor, operellartade spanjorer
eller kineser och alltför tillmötesgående knubbiga gudinnor. Men ännu var det blott
en svag början, och den moraliska reformen inom målarkonsten var långt ifrån fullbordad.
Del första försöket till ett energiskt korståg gjordes af målaren Vien, som bemödade
sig att höja den historiska och religiösa målningen genom att ge den mera tanke,
hållning och värdighet. Han slödde sig på en hel ny rörelse af antikstudium, som nyss
uppstått genom franska och tyska arkeologers arbeten med anledning af en sensationell
upptäckt: gräfningarna i Herculanum, hvilket sedan den antika tiden varit helt och hållet
begrafdt under Vesuvii lava, som bevarat dess dyrbara kvarlefvor. Man kommer sålunda
tillbaka till en högre uppfattning och söker med välbehag i antikens mästerverk det
Skönas eviga lagar.
Men det kräfdes mera än ett enkelt reformförsök för att bryta med det förflutnas
dåliga vanor. Det erfordrades, inom konsten som inom det politiska och sociala lifvet,
en genomgripande förvandling, en verklig revolution.
Det kom på Davids lott att genomföra denna revolution. Hans första arbeten:
Horalierna och Sokrates’ död, som exponerades strax före de stora händelserna 1789,
fullbordade den nödvändiga brytningen med det förflutna genom att skapa en heroisk, sträng,
högtsyftande konst, som ensam kunde motsvara den lidelsefulla hänförelsen under dessa
stora, tragiska dagar.
Nu är den moderna konstens öde algjordt. Dess utveckling kommer att logiskt fortgå
under de häftiga konflikterna och de välsignelserika striderna mellan traditionens och
frihetens anda, mellan de strömningar, som leda inspirationen vid såväl observation som
uppfinning. Som vi skola få se under denna historia om ett århundrade, berättad af
dess mästare och dess mästerverk, är det denna ständiga balansering af motsatta krafter,
som upprätthållit jämvikten inom den franska skolan på samma gång som denna
alltjämt glödande atmosfär höll hjärnorna i ständig kokning.
Historien om det nittonde århundradets målarkonst delas, allt ifrån den tiden, i fvra
hufvudskeden, skilda af de stora årtalen 1830, 1848 och 1870, hvilka, som man ser,
motsvara den nationella, sociala och politiska historiens stora dala och karaktäriseras af de
forvandlingskriser, som man har kallat Romantiken, Realismen och Impressionismen
Första perioden. Från 1800 till 1830. Ar 1801, just då seklet började, var den
moderna konsten redan konstituerad i sina väsentliga element. David hade skapat sina
första mästerverk. Hans allsmäktiga inflytande bredde ut sig icke allenast öfver hela
Frankrike, utan öfver hela Europa. Denna hans myndighet erkändes så enhälligt, att
han gamle lärare Vien, hans rival Regnault och de stackars små målare, som ännu lelde
kvar från det begrafda förflutna, t. ex. Greuze och Fragonard, försökte lämpa sig eller del
nya modet. Äfven den kejserliga envåldsmakten hade liksom Ludvig XIY:s oinskränkta
monarki beliof af en starkt disciplinerad konst som stöd för sin pomp och sin ära. Den
hade i David funnit ett snille i stånd att leda den med kraft och själf fylla den stora
historiska uppgift man anvisade honom. Bonaparte frågade föga efter antikens hjältar
och tyckte, att han hade gifvit konstnärerna tillräckligt med ämnen värda all behandlas
föi’ eftervärlden. Han uppmuntrade alltså, af denna helt och hållet personliga bevekelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
