Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken förstod olyckligtvis ej all helt begagna sig däraf. Den hade rifvit ner
alla stängsel, men den var i sin tur inspärrad pä en enda punkt af ingifvelsens omrade
och gjorde sig skyldig till samma tyranni, som den så bittert förebrått sin besegrade
motståndare. Klassikerna hade stängt in sig i antikens trånga krets. Romantikerna ansågo
sig ha uträttat tillräckligt genom att läslnagla sin historiska sånggudinna inom
medeltidens lika begränsade period. De förra hade proklamerat samma förakt för färgen, som
de senare i sin tur visade för teckningen. Gotikmännen blefvo snart lika odrägliga som
klassikerna. Några röster hördes redan förfäkta det moderna lifvets rättigheter - eller
snarare människans, från hvilken tidsålder som helst, och som hvarken beholde vara gud
eller hjälte eller prins eller riddare — att framställas af konsten. Landskapsmålningen,
som i början visat en bredvingad lyrisk flykt, återgår snart från dessa vidtfamnande
poetiska synteser till ett studium af naturen, som betraktas med en för hvarje dag allt
tydligare framträdande smak för
iakttagelse, en noggrannare
analys af dess intima,
välbekanta, människan mera
närliggande sidor. Mellan
romantiken och realismen
utgör delta skede i landskapets
historia en öfvergångsperiod,
hvilken man redan på den
liden gaf namnet naturalism.
Tredje perioden. Frän
1848 till 1870. Men denna
långsamma och regelbundna
utveckling var oförmögen alt
verksamt reagera mot den
lörslappning i smaken och tekniken, som framkallats af romantikens öfverdrifter eller de
mer eller mindre lyckliga kompromisser, som skapats genom sammansmältning af de
motsatta teorierna. I samma stund som landets politiska lif djupt skakas af en ny nationell
kris, då 1848 års revolution betecknar ett nytt steg för Frankrike mot förverkligandet af
dess republikanska och demokratiska ideal; i det ögonblick, då litteraturen med Balzacs
stora cykel La comédie humaine högt förklarar sig för framställandet af det moderna
lifvets realiteter, tar målarkonsten a sin sida ett afgörande steg i samma riktning. Dessa
realistiska tendenser, än djupt subjektiva, än kraftigt objektiva, företrädas vid denna tid af
de båda stora namnen Millet och Courbel. Deras verk äro märkesstolparna inom denna
period, som kan betraktas som höjdpunkten af den franska nittonhundratalsmålningens
utveckling, sedd från dess verkligt moderna karaktärs synpunkt. De bakåtsträfvande
partiernas kamp fortgick med samma häftighet som förr mot realismen, mindre på grund
af principer än med hänsyn till de förvärfvade positionerna. Stridsfältet är fortfarande de
årliga utställningarna. Juryns orättvisor bli till och med så skandalösa, att de tvinga
den kejserliga regeringen att ingripa till de bannlystas förmån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
