Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tränga in i myterna och en sällsynt symbolisk anda, som gåfvo konsten ny betydelse
och makt.
A andra sidan tar den realistiska rörelsen en demokratisk och folklig riktning och
följer gången af de politiska framstegen med en hittills osedd systematisk objektivitet i
iakttagelsen, som är i harmoni med vetenskaplighetens kraftiga utveckling. Denna
realismens inriktning på en ytterligt skarp analys af så väl naturens fysiska fenomen
som det samtida människosläktets sociala karaktärsdrag är hvad man har kallat
impressionism. Samtidigt påverkad af litteraturen, som tidigare än målarkonsten slagit in på
denna väg, och uppmuntrad genom del anseende, som plötsligt kom Corols, Courbets och
Millets arbeten till del efter deras död, har denna lära, liksom romantiken och realismen,
mot sina anhängare väckt de våldsammaste invändningar och de lidelsefullaste angrepp.
Impressionismen intar emellertid i historien om samtidens konst en plats i främsta
ledet genom det uppsving den gifvit landskapsmålningen, genom den roll den gifvit
iakttagelsen af de fysiska fenomenen vid studiet af människans ansikte, och genom den
hälsosamma uppryckning den på andra punkter har gifvit hela målarskolan. Dess
inflytande gör sig icke allenast gällande inom den franska skolan, där det är betydande
och bland annat, genom att inympa sig på traditionella läror, ger upphof åt en berömd
kompromiss kallad friluftsskolan, utan del breder också ut sig öfver alla europeiska skolor
och ända till Amerika.
En känsla af en ädlare och mera förfinad skönhet, en hög filosofisk anda, som ånyo
genomtränger konsten och höjer inspirationen, en vana att göra iakttagelser, som lagt
hort sin gamla empiriska och individuella karaktär för att hämta ny lifskraft genom den
naturvetenskapliga metodens tillvägagångssätt, del är hvad konsten vunnit under den
senare delen af århundradet. De mästare, som sprida glans öfver denna tid, fortsätta
livar och en i sin riktning sina stora föregångares sträfvanden och föra dem till ett
bestämdt resultat. Ur blandningen af dessa olika strömmar framgå de mest olika ingifvelser,
de noblaste liksom de hvardagligaste, och som vilja tillfredsställa de behof af sanning,
skönhet, idé eller känsla, som ligga på bottnen af människotanken. Och denna tanke
har blifvit mera medveten, mera upplyst, mera mottaglig, icke allenast inom de utvalda
intelligensernas trånga krets, utan hos hela folkets massa, som längtar att förstå, älven
den, att känna, alt gripas af konstens storartade syner.
Målarkonsten i slutet af aderlonhundratalet är alltså i besittning al’ alla sina
uttrycksmedel. Den har åter tagit upp sina ursprungliga, nationella och folkliga traditioners
tappade tråd. Den har åter slagit in på sin naturliga väg och afgjordt återknulil
sambandet med själen i de generationer, hvars yppersta spegel den är.
Denna upprörda men alltid tydliga progression af utvecklingsfaser, dolda i det
invecklade lifvets virrvar, men logiskt och nödvändigt förbundna sinsemellan, är det som nu
skall i sina stora drag upprullas för oss genom de mästare, hvilkas förnämsta verk varit
de viktigaste länkarna i denna ärofulla, oafbrutna kedja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
