Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FRANSKA SKOLAN
FÖRSTA PERIODEN. 1800—1850.
David kan med rätta kallas 1800-tals-konstens lader. Om han strängt laget, icke har
framkallat den revolution, som gifvit den moderna konsten dess definitiva grundval, sa
liar han åtminstone bragt den till mognad. Och denna roll är sa mycket förtjänstfullare,
som den icke var instinktiv och spontan, utan medveten och afsiktlig och David med
bister energi bemödade sig att utrota allt hvad som fanns kvar af de klandervärda
förfaringssätten under ett maniereradt förflutet med oäkta teknik, för att göra undervisningen
sundare och höja målarkonsten till en värdighet i öfverensstämmelse med dess höga
uppgift. Det är en känd sak, att han förföljde den gamla akademien med sitt hat och
att han lyckades få den upphäfd.
Man har naturligtvis kunnat förebrå honom, alt han i sin tur genom sin öfverdrifna
regeldyrkan skapat en ny akademism lika outhärdlig som den andra och mot hvilken de
nya generationerna sedan gjorde uppror. Han är emellertid ej ensam ansvarig därför;
det är i synnerhet vissa af hans lärjungar, som ha bredt ut dessa dogmer, bakom hvilka
de lättare kunde dölja sin medelmåtta och sin vanmakt. De i så hög grad olika elever
han utbildat och som han oaflåtligl uppmuntrade att fortgå på den väg, dil deras
personliga temperament fört dem in, icke allenast Girodet, Gérard och Ingres, utan också
sådana som Gros, Granet, Leopold Robert, Drolling, Isabev och Schnetz, visa tydligt, hur
vidtgående hans liberalism var. Nu, då vi bedöma honom på afstand, med historiens
opartiskhet, förstå vi bättre hans klara hufvud och hans viljekraft, hans afgjorda men
upphöjda realism, som förstod att ösa ur alla det Skönas källor, ömsom vädja till de
kraftiga retorikerna i Bologna eller Neapel, till Roms eller Hereulanums antiker, till de
grekiska vasmålningarna eller till och med till de llorentinska primitiva eller de gamla
flamländarna.
Det är för öfrigt från hans ateljé de utgingo, alla de tendenser, som skulle arbeta sig
fram kort därefter.
Jacques Louis David föddes i Paris den 30 augusti 1748. Han var son af välbärgade
föräldrar — hans far var järnhandlare — hvilka gåfvo honom en god klassisk uppfostran.
Han visade så tidigt anlag för teckning, att hans mor, då hon blef änka, gaf efter för
släktingars och vänners föreställningar och beslöt sig för att ta honom med sig till
den gamle målaren Boucher, som var en gammal vän till familjen. Denne vände sig
till Vien, som då stod på höjden af sitt rykte. Den unge David gjorde i denna ateljé
snabba framsteg, och efter flera fruktlösa försök att täfla om Rompriset I i c k han stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
