- Project Runeberg -  Målarkonsten i nittonde århundradet /
4

(1913) [MARC] Author: Léonce Bénédite Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett starkt intryck på dess med antiken sa hemmastadda samtida och som griper oss ännu
i dag. För denna ta tia 1 i c k David <>,()()() francs.

Socrates’ död och Rruti son gjorde mästarens inflytande läst rotadt ölverallt och
invecklade honom i de politiska striderna. Hans konstnärliga verksamhet fördröjes en
tid af hans deltagande i det offentliga lifvet och riktar sig helt och hållet på aktualiteterna
för dagen. Det var nu som han, ryckt med i den allmänna republikanska och patriotiska
berusningen, skänkte Konventet porträtt af Lepeletier de Saint-Targeau, som fallit offer

för en mördare, af den unga Bara
och af Marat.

Dagen efter Marats död, då
en deputation från sektionen
Con-trat Social i Konventet framförde
folkets beklagande, utropade en
af dess medlemmar, hänsyftande
på Davids förra målning,
Lepele-tiertaflan: »Hvar är du, David?
Här finns ännu en tafla för dig
att måla.» — Jag skall måla
den!» utbrast David, som alltid
bade visat sig vara en fanatisk
anhängare af den vildsinte
montag-narden. Han grej) sig verkligen
genast an med arbetet; till ansiktet
begagnade lian sig af den
dödsmask, han låtit taga, och han
framställde Marat sådan han sett
honom genast efter mordet. Han
hade bredvid sig,» sade David,
»en träkubb med bläck ocb
papper på, ocb med banden, som lian
lyft upp ur badkaret, nedskref
han sina sista tankar för folkets
bästa.

David tillkännagaf den 11 oktober 1793 (20 vendémiaire), att hans tafla var färdig,
och den 24 brumaire förärade han den till Konventet. Kort därefter fick han den åter i
sin ägo, efter hans död stannade den i hans familj och skänktes 1893 af hans sonson till
museet i Brussel. Muséel i Versailles äger en kopia af lians elev Langlois.

Dessa revolutionära taflor direkt inspirerade af den förhandenvarande verkligheten,
af händelser för dagen, förbereda David ypperligt till den öfvervägande moderna roll den
kejserliga viljan sedan anvisade honom. Han förlorar emellertid icke sitt första mål
insikte. Han fortfar alltjämt att söka hvad han kallade det synliga sköno och försöker
(ixera människotypens eviga drag af storhet och skönhet, i det han underkastar sig ett
vördnadsfullt studium af naturen, på samma gång som han hämtar upplysning hos de
gamlas mästerverk ocb nu ej längre romarnas, utan grekernas. Del var i denna stämning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:01:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blmalar/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free