Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han blef då så föga förstådd af akademismens representanter, atl hans teckning gaf
anledning till allt slags begabberi och det just inom det låger, som han snart skall leda.
Man kaliar bonom got eller kines, emedan han beundrar de gamla franska
bönboks-illustralörerna eller persiska och indiska miniatyrmålare.
Den italienska perioden är för Ingres också den tid, då han målade sina bästa porträtt:
af den vackra Zélie, af fru Devaucay, af Granet och framför allt af den intagande fru de
Sénonnes som tillhör muséet i Nantes. Detta arbete är utfördt mellan 1806 och 1810.
Hela behaget i Ingres’ konst att studera människoansiktet är koncentreradt i detta porträtt,
där teckningen har på en gång
storslaget och fint tolkat det, som
särskildi utmärker detta
kvinnoansikte, gör det till något
egenarladt och gör, att det icke kan
förblandas med något annat. Och
det är sannerligen icke genom
ytterlig noggrannhet i detaljer eller
genom sträfvandet efter lärd
korrekthet som han vinner dessa
ojämförliga resultat, utan genom
den sällsynta förmåga att uppfatta
karaktären, som utpekar för lians
pensel de väsentliga elementen, de
enda som förtjäna all fasthållas,
och på samma gång genom den
nobla förmåga att offra, som
kommer honom att försmå och
förkasta alla de andra såsom onödiga
för modellens uttryck. Ingres har
också återupptäckt Holbeins och
Clouets sätt att modellera i ljust ,
som eller honom skall upptagas
af högst oväntade efterföljare, födda
inom den framtidsomskapande
krets, som kallas impressionismen.
Till och med färgens afsiktliga
Odalisken, som nu helt stolt
figurerar i Louvre, är också ett af Ingres’ mest omtvistade verk. Den ene tyckte, att
hon hvarken hade ben, muskler, blod, lif eller modellering >, den andre, att bon hade
några ryggkotor för mycket. Denna utsökta syntes af den kvinnliga skönheten, »detta
intagande och litet främmande ämne», som mästaren uttryckte sig om dess exotiska behag,
hade till och med svart all finna köpare. Den hade beställts af drottning Caroline Murat
1818 och målats 1814. De politiska förhållandena gjorde, atl den kom att hamna på annat
håll; den köptes af herr de Pourtales för 800 francs. Den var med på Salongen 1810.
Detta orientaliska ämne visar, hur mottaglig Ingres var för alla ögonblickets ingifvelser.
Jean Auguste Dominitiue Ingres: Oidipus löser sfinxens gåta.
(Paris, Louvre.)
lokalisering bar en stor förmåga att stegra uttrycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
