Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta lands historia. Än var det Elisabeths död, än den lille konung Edvard V och hans
bror hertigen af York väntande på bödeln, än Croimvell, som öppnar Karl I:s likkista
och betraktar sin döde fiende, än Jane Grey eller Strafford, som föres till schavotten,
o. s. v. Men dessa oroliga tiders tragedier inspirerade honom ej till så gripande och
lidelsefulla verk som Delacroix’, han gör dem till rörande scener, där allt fasansfullt
hålles på afstand, och där känslan alltid går hand i hand med förnuftet.
Elisabeths af England död, som exponerades 1827 och tillhör Louvre, är visst icke,
på grund af ämnets behandling, ett af hans hästa arbeten; men det är ett af dem, som i
början inbringade honom den största
framgången genom de egenskaper, det
lade i dagen, och äfven genom sina
brister afsedda att ställa sig in med
publikens dåliga smak. Det drama,
som är afsedt att framställas, då döden
kommer öfver denna begåfvade men
själfviska, känslolösa och elaka gamla
drottning, som är så girig efter makt
och omättlig på lifvet, tappar alldeles
bort sig i denna lavin af sammet,
brokad, siden, draperier, kuddar och
dyrbara dräkter, hvarpå målaren
öfvade sin spirande virtuositet. Men
Delaroche besinnade sig snart och
hejdade sig vid branten af denna
ytliga dilettantisms farliga afgrund, han
återgick till ett nyktrare manér,
allvarligare, uttrycksfullare och mera
öfverensstämmande med hans
målar-temperament och hans karaktär.
Edvards söner, som utställdes 1831 och
ha öfvergått från Luxembourg till
Louvre, karaktärisera helt och hållet
detta manér, som är hans egentliga.
Jean Francois Gigoux: Porträtt af Charles Fourier. (Paris, Louvre.) ,, .. .. ....... .
Man känner till amnet lor delta lilla
drama, som hans pensel har gjort så rörande och som tvä år därefter, 1833, framfördes
på teatern i Casimir Delavignes tragedi. Man roade sig för öfrigt att finna likhetspunkter
mellan målarens och den dramatiske författarens talang. De båda olyckliga sönerna till
Edvard IV, den unge trettonårige konung Edvard V och hans bror hertigen af York, äro
inspärrade i Londons Tower på befallning af Richard af Gloucester, som nsurperade
tronen under namnet Richard III. Sittande pä sängkanten lutande intill hvarandra,
skrämda af sin ensamhet och aningen om sitt sorgliga öde, lyfta de upp hufvudet
från den heliga boken, hvarur de hämta from tröst, då de utanför dörren höra ljudet af
steg; del är de utsända mördarna, som komina för alt strypa dem. Denna lilla stumma
scen, som är så enkelt vältalig i sin behärskade mimik, det diskreta valet af bisaker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
