Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången på Salongen, och 1855 betecknar hans talangs höjdpunkt. Hans landskap,
mytologiska kärleksscener, orientaliska motiv och zigenarfantasier gjorde en lycka, som höll
länge i sig. Diaz har påverkats af Delacroix; han har å sin sida genom sin vänskap och
sina råd utöfvat etl visst inflytande på Millels första manér. Riddare af hederslegionen
1 (Sö 1, dog han i Menton 18 november 187(1.
Under tiden envisades landskapet i sin klassiska form, del historiska landskapet, att
ga sin egen väg, trots den romantiska rörelsen och dess omotståndliga framryckande.
Men det lade bort sin dogmatiska
ofördragsamhet, sina lärda barnsligheter, och
delta ledde till ett egendomligt och
ovän-tadt resultat, ty det skapade en af de
största personligheterna inom den
moderna konsten, den, hvars inflytande
kanske har varit mest vidsträckt och
befruktande: Corot.
Hvad man kallar det komponerade
landskapet tillhör för öfrigt icke
uteslutande den klassiska genren. Detta mod
träffar man på i alla skolor och i alla
tider; det är till och med ganska
omtyckt af ett folk, hvars hufvuddygd är
smak för ordning, planmässighet,
utformning. Denna egenskap påträffar man
till och med då och då hos de ifrigaste
romantikerna.
Del är alltså icke uteslutande i denna
punkt som det klassiska receptet skilde
sig från motståndarnas, så mycket mera
som under den nya generationen —
Michallon, Rémond, Edouard Bertin och
Aligny, utom livilka man måste nämna
Alexandre Desgoffe och Paul Flandrin
— den heroiska stilen antog en prägel af
större natursanning, i det den vanligen
in-Narcisse-TTlysse Diaz: Feen med pärlorna. iParis. Louvre.) sklällkte sig till högstämda men litet stela
skildringar af valda men verkliga motiv.
Det var också, liksom beträffande figurmålningen, en teknisk fråga, som skilde dessa
båda grupper, romantikerna och neo klassikerna. De senare försvarade traditionen, höllo
litet för trångbröstadl på teckningen, linjen, enligt Ingres’ föreskrifter, och man kallade
dem därför landskapets Ingrister.
Corot gick länge deras väg. Han hade dem att tacka för sin första undervisning,
sina första uppmuntringar och behöll länge efter denna långa, stränga och energiska
förberedelse den disciplin, som satte honom i stånd att längre fram med ojämförlig lätthet
och säkerhet tolka naturens styrka och behag».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
