Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren och bontlen. Den tar sig uttryck i alstren af denna tids två dominerande mästare:
Millel och Courhet.
För att riktigt förstå dessa båda stora nyskapares roller och hur viktig tidpunkten för
deras uppträdande är för historien, måste man komma ihåg, hur svårt den franska
målarkonsten hade att finna en malerisk form för dessa folkliga lager, en form, som de
holländska mästarna fordom haft så lätt för att finna. En gammal akademisk fördom låg
som ett tryck öfver vår lid; minnen från teatern lågo ännu gömda i fantasiens djup.
Man gjorde sig en trångsynt föreställning om livad som kallades pittoreskt»; man kunde
ej tänka sig det utan det pikanta, oväntade, det som kunde vara underhållande eller
roligt att se, i stället för att i alla former söka de uttrycksfulla karaktärsdrag, som göra
dem lämpliga att måla. Därför dröjde det länge, innan man fann uttrycket för
landt-eller folklifvet, och därför hade man svängt om problemet genom att vända sig till de
kretsar, som erbjödo ämnen, där del pittoreska», så som man uppfattade det, vore ett
med det hvardagsverkliga. Däraf smaken för exotisk målning: spansk, italiensk eller
afrikansk, och därför vid den tidpunkt, som vi nu tala om, alla dessa konstnärernas
ströf-tåg från provins till provins, från Elsass till Bretagne eller Pyréneerna, under spaning
efter dessa kostym- och dekorationselement, som ännu voro oumbärliga för dem med den
alltigenom romantiska uppfostran de erhållit.
De af romantikerna, som ägnade sig åt alt måla den yttre verkligheten, skildrade
företrädesvis naturen för sin egen skull; naturen tycks blända deras fantasi med sina
storartade skådespel, de se endast den och dess stora harmonier. Människan och djuren
intaga endast en afiägsen och underordnad plats, de utgöra staffage i deras taflor.
Naturalisterna gingo ett steg till i sin mera hvardagliga kärlek till den »tama» naturen; de
målade djuren, människans anspråkslösa medarbetare, men utan att ännu väga direkt gripa
sig an med människan. Hos Troyon, Jacque eller Rosa Bonheur uppträder människan
ännu endast jämte djuret, som ett bihang till detta.
Realismen skulle nu ändtligen gripa sig an med problemet människan. »Förr,» skref
Thore, den kritiker, som då har den moderna konstens fana högst, »förr idkade man
konst för gudar och kungar. Kanske tiden nu är inne alt skapa konst för människan.»
Rakom Decamps, som är ett förebud till hela denna rörelse, där gamla romantiker som
Roqueplan blanda sig med alldeles nya män, ser man en hel grupp af målare myllra,
figur- och landskapsmålare, som för öfrigt knappt göra någon åtskillnad mellan dessa
båda fack, ty alla ha till uppgift alt tolka sin samtids enkla och hvardagliga lifsföreteelser.
Millet var alltså intet undantag, då han uppträdde på Salongen 1X48 med
Sädesren-saren, som är utgångspunkten för hans stora folklifsskildringar. Före honom hade andra
försökt skildra detsamma, men ändå, när han talade, föreföll det, som om ingen sagt delta
förut. Han utgjorde en så kraftig motsvarighet till dagens idéer, att publikens ljusskygga
konservatism och lättskrämda klenmodighet sågo manifest däri och sv uro ett
skoningslöst hat till denna konst, som man tog för ett slags stortalig proklamation.
Men ingenting låg Millet mera fjärran. Det, som just skilde honom från föregångarna,
är att somliga af dem voro och förblefvo uteslutande anhängare af del pittoreska,
utgångna från romantiken, och att de andra behandla sina folkliga ämnen med
demokratisk och socialistisk tendens, d. v. s. i politiskt och filosofiskt syfte, medan han helt enkelt
är målare och skildrar landtfolkets lif utan afsikt att protestera eller framställa några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
