Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifning, utgjorde säkerligen denna manliga målning utan hänsyn, utan hofsamhel, som
till och med fann ett elakt nöje i alt hlotta landsorlslifvets kälkborgerliga löjligheter, en
brutalt afstickande lläck. Den kunde endast slå an på ett fåtal klarseende andar och
måste väcka ovilja hos alla andra. Kompositionen är helt konstlös. Den grupperar helt
enkelt omkring grafven sockenprästen, kyrkvaktarna, kyrksängarna med sina röda mössor
och kåpor, bärarna, släktingar och vänner, d. v. s. nära femtio porträtt, alla efter naturen,
Ornans’ invånare. Denna begrafning var, som man ser, endast en förevändning alt dra
ut hela sakristians brokiga stass och låta den utöfva sin kontrastverkan mot
sorgdräkternas starka svärta i ett enkelt och storslaget landskap. Harmonien, som var sa svår
att åstadkomma mellan alla dessa element, är fullständig. Också blef denna tallas
inflytande på skolan betydligt. Älta eller tio år därefter hämta de unga realister, som då
gruppera sig omkring mästaren — Fantin, Legros, Whistler — sina första lärdomar därur,
och man kan i den se ursprunget till långt senare generationer, t. ex. Simons och Cottets.
Ateljén härstammar från 1855. Courbet skyndade sig att fa den färdig med tanke på
världsutställningen. Han beräknade, att han endast användt två dagar pä hvar och en
af de trettiotre figurer, som taflan innehåller. Han skickade den till utställningen
tillsammans med Begrafning i Ornans och åtskilliga andra dukar. Juryn antog allt utom
de båda präktigaste numren. Courbet beslöt då att anordna en enskild utställning helt nära
världsutställningens byggnader, på en tomt, som han hyrde vid avenue Montaigne, med
följande skylt öfver porten: Realismen. G. Courbet. Utställning af 40 af hans taftor. Det
uppstod häftig oenighet om dessa arbeten, och Courbet hade underblåst den genom alla
de anspråk han lagt in i sin sista tafla. Ty Ateljén var hvad han kallade »en allegori ur
verkligheten», omfattande ett skede af sju år ur hans konstnärslif. I detta syfte hade han,
utan synnerligt sammanhang, grupperat omkring sin egen person — sysselsatt med att
måla ett landskap, medan en naken modell ser på — ett trettiotal »symboliska »
staffagefigurer. hvilka antingen representera de vänner, som uppmuntrat hans arbete: Baudelaire,
Bruyas, Champfleury, eller de ämnen han behandlat: en tju 1’skylt betecknar jaktmoliven,
en irländska nöden; eller de olika
slags människor man träffar på i
lifvet: en jude, en vingårdsman,
en pajas, en likbärare, en målare,
ett barn; eller också, till höger,
en grupp af konstälskare ur
socie-teten. Courbet gaf här prof på sin
torftiga filosofi och sin rika,
kraftiga palett. Delta verk grundade
hans anseende bland alla de
klarsynta och ärliga. Man behöfver
endast i Delacroix’ dagbok läsa,
hvilket intryck del gjorde på denne
mästare, som förklarar sig ej ha
kunnat »slita sig ifrån denna syn».
Denna ojämförliga tafla, hvari
„ , „ , Courbet har inlagt hela kraften och
oustare Courbet: Ateljen; fragment. (Desfosses ska samlingen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
