Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rue de la Mortellerie, som nu ej längre finns, detta skådespel af spillror och blod.
Delacroix blef så betagen däri, att Meissonier skänkte honom denna akvarell gjord efter
naturen. Banditerna tillhöra Richard Wallaces samling. Detta lilla drama på två
personer är gripande genom del liffulla uttrycket bos de båda hemska rollinnehafvarna. Denna
tafla, nykter i tonen, en harmoni af brunt, blått och rödt, tillhör den period, då Meissonier
stod på höjden af mästerskap utan att hemfalla åt den öfverdrifna precision och den
pedantiska utarbetning, som man längre fram kan förebrå honom. Det var vid denna
tid hans berömdhet började. Två år därefter beställde kejsaren Slagsmålet af honom som
present al drottning Victoria. Han var för öfrigt dekorerad sedan 1846. Banditerna, som
utställdes på salongen 1853, lörvärfvades af köpmannen Arthur Stevens för 8,000 francs
och såldes för ‘28,000 till markis d’Hertford.
Den här reproducerade Rökaren kom alt tillhöra en offentlig samling tack vare herr
Vasniers frikostighet mot staden Reims. Utställd på Expositionen 1900 tillhör den de
rökare- eller läsaretyper, de enstaka figurer, som Meissonier särskildt tycker om och i
hvilkas detaljerade skildring han lägger in en hel biografi. Den gråe rökaren — det finns
också en »svart rökare och en »röd rökare — härstammar från 1857. De tillhöra alla
serien af skildringar från 1700-talet, en tidpunkt till hvilken han drogs genom sina första
illustrationer till Den indiska halmhyddan. Landtninet har samma upphof, men del är en
verkligt liflig scen, så naturtrogen, att man tycker sig höra de loftal den hederlige
läckergommen till präst slösar på landtvinet. Denna talla är af år 1860. Det är ett viktigt
datum på Meissoniers hana. Kriget i Italien hade lockat honom att måla militärtaflor;
han följde krigsrörelserna och hade med sig hem den beundransvärda målningen Solferino.
Sedan börjar den stora Napoleongestalten sysselsätta hans tankar. Han hade alltid ägnat
den en glödande dyrkan, men hädanefter hakar han sig fast vid den med ett slags religiös
fanatism. Han drömmer om den om natten, han samlar nu alla upplysningar och alla
dokument, som kunna ge honom kännedom om hans afguds personlighet, vanor och
manier. Hans samvetsgrannliet och tankeskärpa tiodubblas med oändligt tålamod, då
det gäller att berätta de förnämsta händelserna i denna storartade hjältesaga. Cykeln
skulle omfatta fem stora taflor: 1796, Morgonen nid Castiglione; 1807, Friedland; 1810,
Erfurt, som aldrig blef utförd; 1817 och 1815, den senare ej heller utförd. 1817 är icke
återtåget från Ryssland, ulan fälttåget i Frankrike», sade Meissonier. De nedslagna,
uppretade ansiktena uttrycka modlöshet, slapphet, kanske förräderi. Napoleon rider långsamt
med hopsjunken kropp, men med blicken riktad framåt. Allt kan ännu återupprättas,
om de, som följa honom, dela hans tro.» Detta mästerverk i modern historia och
psykologi, som börjades 1860 medels otaliga studier, fullbordades ej förr än 1864. Det
tillhör herr Chauchards samling.
Ryska återtågets bedröfliga odyssé, som redan gifvit Charlet motiv till en rörande
tafla, har inspirerat en ända till 1900 litet förgäten elev af Gros till en gripande målning,
som skall rädda hans namn från glömska. Det är den patetiska Episoden från Ryska
återtåget i museet i Rouen, utförd 1835 af Ferdinand Boissard de Boisdenier, född i
Chåteauroux den 4 mars 1813, död i Paris i december 1866, målare, författare, musiker,
en märkvärdigt hegåfvad man, som slösade bort sin talang på splittrande dilettantism.
17. — Målarkonsten. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
