Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE PERIODEN, i 848— 1870 (forts.).
Den kejserliga regeringen, som så hastigt aflöste den andra republiken, sökte på sill
sätt uppmuntra konsten. Den delade ut ordnar, stiftade ett pris på 100,000 francs, men
gynnade företrädesvis uppblomstringen af ett slags liofkonst, en officiell konst, livars
berömdaste representanter vi redan omnämnt. Ledarna af konstens angelägenheter ha
emellertid många frisinnade åtgärder på sin kreditsida, t. ex. anordnandet (1863) af den
mycket omtalade De refuserades utställning, som en gensaga mot juryns ofördragsamhet,
samt omorganisationen (följande år) af undervisningen i Ecole des Beaux-Arts. Den
skapade till och med de stora retrospektiva tioårsutställningarna, hvilka blefvo nyttiga och
lärorika och tycktes utgöra ett slags milstenar i den konstnärliga utvecklingen. Den första
utställningen 1855, som ställde utom tättingen de båda berömda motståndarna, hvilka
stodo vid hvar sin af konstens motsatta poler, och skänkte ett slags enhällig invigning ål
de stora landskapsmålarna, både romantiker och naturalister, utöfvade ett allvarligt
inflytande på såväl konstnärerna som publiken.
För öfrigt hade impulsen redan givits 1848, och ur det franska måleriets kaos, där
alla gamla teorier trängas, blandas och korsa hvarandra och där man öfverallt ser prof
på fiffig dagtingan och tvetydiga kompromisser, framträda småningom, först mera afsides,
två grupper, hvilka skola komma att intaga en förstarangsplats i denna nya period, i del
de ge uttryck ål de högsta sträfvandena hos tidens upphöjda andar.
Samma dyrkan af sanningen och skönheten närmade dem så till hvarandra, alt de
till och med smälta samman utmed gränsen. Med samma lidelsefulla intresse togo de till
uppgift att betrakta naturen och studera mästarna; bägge afsvuro de den
andrahands-tradition, hvari måleriet förflackades, och sträfvade, under handtverkets allmänna
för-slappning, efter en kraftig och insiktsfull teknik. 1 själfva verket sökte den första
gruppens konstnärer företrädesvis den mänskliga skönhetens väsentliga kännetecken; de
åter-upptogo Ingres’ och Delacroixs stora antropomorfiska dröm — dessa båda mästare stodo
nu på höjden af sin ära, som ytterligare stegrats genom deras på världsutställningen
samlade verk —; och de fortsatte sin erkände föregångare Chassériaus lyckade kompromiss.
I en sträfvan att förena plastik och uttryck togo de till mål att ge form åt allmänna
idéer, åt heroiska lankeskapelser, och det är hland dem den tidens berömdaste dekoratörer
rekryteras. Del är de stora fantasikonstnärernas, de glödande idealisternas grupp. Deras
favoritmästare voro fjortonhundratalets duktiga florentinare, de första egendomliga och
färgstarka venezianarna, t. ex. den af dem så att säga upptäckte Carpaccio eller den stolte
Mantegna.
De andra kallade sig själfva helt käckt realister, och de hade verkligen flockat sig i
Courbets spår. De förklarade sig liksom han tro på konstens uppgift att ge samtidens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
