Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inflytande på denna grupp genom sin höga bildning, sin förstående beundran af forntidens
mästare, sina ifriga studier af det karaktäristiska i människoansiktet och sitt ovanligt
lifliga intresse för tekniska finesser. Det var Gustave Ricard, som länge varit
underskattad som ett slags raffinerad men vanmäktig dilettant, men sedan ställts på sin
rätta plats och hvars inflytande man märker till och med hos utländska mästare som
Lenbach.
Ricard föddes i Marseille den 1 september 1823 och dog i Paris den 23 januari 1873.
ffans far var bleckslagare. Så snart den unge mannen fullbordat sina studier, blef han
biträde i faderns lilla butik nära den gamla hamnen. Han hade börjat rita i skolan, där
han gått; han fortsatte i stadens
konstakademi och fick vid sjutton års
ålder ett pris för teckning efter
lef-vande modell. Hans far gaf
slutligen vika för denna envisa kallelse.
Han arbetar nu med ny ihärdighet,
får lof att fara till Paris, där han
kommer in i Cogniets ateljé, och
täflar utan framgång om Rompriset.
Men då blef Louvre hans verkstad.
Han lefde där i åratal, liksom många
andra på den tiden, under ifriga
studier af mästarna, hvilkas verk han
analyserade med ett tålamod, som
härledde sig af beundran, vördnad,
kärlek och afund. Han upplöste och
sammansatte åter de mest
konstmässiga tekniska förfaringssätt, icke
i det ofruktbara och fåfänga syftet
att lyckas åstadkomma bekväma
recept, utan för att tränga till bottnen
af skönhetens hemlighet. Han
kopierade mycket, isynnerhet porträtt, ty
det var människoansiktet, som lockade honom mest. Van Dyck, Tiziano, Rembrandt,
Correggio och Leonardo voro hans mest älskade vägvisare. I nära tio år lefde lian i
Paris detta lif som hänförd dilettant, reste till Venedig, där han län 11 ett andra
fädernesland och en medbroder, Ziem, som skulle bli hans bäste vän. Han återvänder till
Marseille 1847 och knyter bekantskap med Hébert, genomströfvar sedan Belgien, Holland
och England för att ånyo bosätta sig i Paris 1850.
Först efter denna tid utställer han på salongen och alltid porträtt; nästan genast,
1851 och 1852, eröfrar han sina andra och första klassens medaljer. Han hade 1850
inlämnat ett porträtt af Fru Sabatier, en egendomlig och intagande modell — det enda
kvinnoansikte, som kunde inspirera Meissonier. Detta af konstnärerna mycket beundrade
porträtt stadgade genast hans rykte.
Gustave Ricard: Fru dc Calonne. (Paris, Luxembourg.)
18.
Målarkonsten. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
