Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han har målal historiska ämnen och särskildi tyckt om revolutionstiden, som han i
Slaget vid Eijlau i Luxembourg-galleriet bevisar. Han har också idkat genremålning
och liar på sista tiden vunnit stora framgångar i Frankrike ocli England med porträtt,
påverkade af sjuttonhundratalets engelska mästare, särskildt Gainsborough. Officer af
hederslegionen 1896, är Francois Flameng medlem af Institutet sedan 190ö. -
Vid sidan om den franska skolans jämna framåtskridande på den traditionella vägen,
behärskas denna sista periods konstnärliga produktion af två hufvuddrag: l:o) på
fantasikonstens område monumentalmåleriets stora rörelse; 2:o) inom den på iakttagelse grundade
konsten den utomordentliga utvecklingen af landskapet och dess öfvervägande, följddigra
inflytande på figurmåleriel.
Sedan de stora dekorationsmålningarna af Delacroix, Chassériau och Hippolvle Flandrin
hade monumentalmåleriet knappt lyst med en sådan glans. Det andra kejsardömets
regering gjorde visserligen några ansträngningar för att uppmuntra denna konstgren, som
väl är den högsta, men den förmådde ej framkalla några mästerverk från de akademiska
kretsar den gaf företrädet. Redan vid slutet af föregående period förbereddes emellertid
denna åleruppblomstring genom två mästare, som skola intaga en särskildt framskjuten
plats inom den nuvarande perioden. Del är Paul Baudry och Puvis de Chavannes.
Paul Baudry föddes i La Roche-sur-Yon den 7 september 1828 och dog i Paris den
17 januari 1886. Han var son till en fattig träskomakare, som tappert uppfostrade de sex
barn han hade kvar af de tretton han hade haft. Hans familj svärmade för, att han
skulle bli fiolspelare, och den unge Baudry lärde sig verkligen spela detta instrument och
förtjänade så sitt uppehälle redan vid tretton års ålder. Men så vaknade hans håg för
teckning och trängde ut musiken. Uppmuntrad af leckningsläraren vid Lycéet fick Baudry
lof af sina föräldrar all följa sin kallelse. Efter sina första studier i La Roche-sur-Yon
kom han till Paris 1844 med elt stipendium af staden, gick in vid Ecole des Beaux Arts,
i Drollings ateljé, fick andra Rompriset 1847 och stora priset 1850, på samma gång som
Bouguereau.
Baudry fann i Italien de mästare, som skulle påverka honom i hela hans lif. Först
studerade han de primitiva, vände sig sedan till Raphael, Correggio och isynnerhet
venezianarne. Den vackra, lugna och intagande taflan i Luxembourg-muséet, Fortuna och
gossen, från Salongen 1857 vittnar om denna frändskap med Tiziano, som han ej söker
dölja. I den varma, bärnstensfärgade karnationen, de vackra ackorden af rödt och
djupblått, kompositionen och stämningarna har man en lefvande påminnelse om den berömda
talla i villa Borghese, som är känd under namnet Lamore sacro e 1’amore profano.
Fastän hans inlämnade taflor alltid gjorde lycka, upphörde han dock från 1865 atl
utställa, för alt helt kunna ägna sig åt den kolossala uppgift, som kommit honom till del
och som tycktes komma att räcka i hela hans lif: dekorerandet af foajén i den af Ch.
Garnier ombyggda Operan. Han arbetade därpå i lolf år. För att bereda sig därtill reste
han till Rom 1864, England och Spanien 1868 och Venedig 1870, hvarifrån han plötsligt
kom tillbaka vid krigsförklaringen för att skrifva in sig vid ett infanterikompani. Han
återvände sedan till Rom, denna gång dragen af Michelangelo, som han studerar och
kopierar med lidelsefull ifver. Ändtligen färdig griper han verket an, och 1874 fick man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
