Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laren Le Bare de Boutteville vid rue Le Peletier 47. Den förre, som härstammar från en
gammal och berömd fransk familj, är född i Albi den 24 november 1864. Efter afslutade
studier ägnade han sig åt målning, hvarför han kände verklig kallelse. Han studerade för
djurmålaren Princeteau, sedan i Cormons ateljé, men lockades isynnerhet af Degas’ pasteller
och mottog råd af Forain. Förfärliga olyckshändelser, för hvilka han råkat ut i sin barndom,
hade gjort honom vanskaplig, och denna kroppsliga brist var så mycket smärtsammare
som mannen var begåfvad med en liflig intelligens och brann af en glödande lifstörst. Han
skulle ha älskat hästar, sport och dylikt. På Irots kastade han sig in i etl lif, som nötte
ut honom och ryckte hort honom vid trettiosju års ålder den 9 november 1901. Han har
målat den värld, hvari han lefvat: kapplöpningsbanor, sjukhus, varietéer, offentliga
danslokaler och tvetydiga ställen, med en skarp, nervös, uttrycksfull teckning ända till raseri
och de utsöktaste färgharmonier
Paul Gauguin: På Tahiti.
i japanskt manér. Han använde
isynnerhet pastell och litografi i
färger.
Fasan för det konventionella,
ett djupt behof af något nytt och
naivt, framkallade mot slutet af
århundradet hos vissa unga
konstnärer samma arkaiserande tendenser
som utvecklade sig till och med i
skötet af Davids ateljé. An i Degas’
spår, än efter Puvis de Chavannes,
än vid sidan af Cézanne, men
fullkomligt fritt och med blicken
företrädesvis riktad tillbaka på de då
så firade primitiva, dyker Paul
Gauguin fram ur en grupp af dekadenter, som älska öfverdrifna förenklingar och
dekorativa synteser.
Gauguin (1851—1903) hade ett mycket växlande lif. Son till en bretagnare och en
peruviansk mestis arbetade han först i Bretagne, där han jämte några lärjungar grundade
den s. k. Pont-Aven-skolan; hvad han sträfvade efter var ett käckt och oförmedladt
uppradande bredvid hvarandra af starka färger, som dock sinsemellan bildade en fin harmoni,
och en afsiktligt förenklad, arkaistisk teckning. Då Bretagne ej var tillräckligt exotiskt
för honom, lika litet som Florens’ primitiva eller det antika Grekland, gick han i
landsflykt till Australien och försökte sig där på livad han trodde vara en konstens
pånyttfödelse genom att använda de enklaste möjliga medel. Hur affekterad denna nybörjaraktiga
arkaism än var, ha dock hans Tahili-arbeten en vild, exotisk friskhet, hans färgharmonier
äro känsliga och mjuka, och hans kompositioner ha ibland en intagande likhet med
dekorativa fresker.
Från samma källor härleder sig Maurice Denis’ talang. Han är född i Granville
(Manche) den 25 november 1870 och sökte på Salon de la Bose + Croix tillfredsställelse för
sina första idealistiska drömmar. Men han inlade mera energi i sin utveckling än Paul
Gauguin, som tycks ha varit hans indirekta lärare. Han hade ungefär som alla andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
