Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typiska prof pä dessa båda olika slags ingifvelser. Lucien Simon blef dekorerad 1900.
Fru Lucien Simon är en talangfull målarinna.
Charles Cottet är född den 12 juli 1803 i Puy, där hans far då var fredsdomare,
men af en gammal savojardfamilj. Hans lärare eller snarare hans första rådgifvare voro
Puvis de Chavannes och Roll, men hans själfständighet dref honom alt söka sin väg på
egen hand. Han trodde sig först finna den bland impressionisterna och utställde i butiken
vid rue Le Peletier tillsammans med Maurice Denis och Vuillard. Hans första taflor äro
i en helt analytisk anda, hvilket hör till den naturliga utvecklingens lagar, och påminna
om Lépines landskap. Hans första Salongstafla är från 1889. Han är redan bosatt i
Bretagne, i det lilla undangömda Camaret, hvilket han gjort ryktbart genom denna första
landskapstafla med bronsfärgade skyar, som staten köpte för Luxembourg och som sedan
efterhärmats så ofta. Han for lill Algeriet 1892, till Egypten 1894, sedan han falt etl
resestipendium. Hans målningssält blef allt mera koloristiskt, och 1895 kom lian med
den bretagnska Begrafning. som nu är i muséet i Lille och som väckte skandal. Först
och sist målare, men uttrycksinålare, skiljer sig Cottet från Simon genom sill subjektiva
sätt all se. Han lägger in sin själs ädla glöd i alla de syner han betraktar. Däraf det
stämningsstarka i hans landskap och lians skildringar af sjömanslifvet, isynnerhet af dess
Sorg, som äro så mänskliga och gripande. Den stora triptyken från Salongen 1898, som
bildar afslutningen på hans serie: »I hafvets land»: Afskedet; de, som gå; de. som stanno
kvar, är på samma gång den mest karaktäristiska kompositionen bland alla lians verk
och — jämte Simons Processionen — en af hela denna målargenerations mest karaktäristiska
kompositioner.
Cottet blef dekorerad 1900.
Gaston La Touche och Henri Le Sidaner stå visserligen i förbindelse med denna
grupp, men de ha alls inte utgått från »svarta bandet . De ha bägge en alldeles motsatt
utgångspunkt. Gaston La Touche, som är en af de äldste — han är född i S:t Cloud
29 oktober 1854 bar alltid sysslal med luministiska problem; ännu ung utställde lian
hos Nadar tillsammans med impressionisterna och räknades länge till dem; men han slog
an på publiken genom den originalitet, som redan tittade fram och som skulle ta sig den
mest lyckade form i dekorativa målningar af den älskvärdaste och piggaste fantasi. Han
är en äkta afkomling af Watteau och Fragonard. E11 verkligt fransk grace, med
någonting af veneziansk karneval, präglar alla dessa Konversationer och Galanta fester, hvilkas
så att säga linaste doft är Luxembourg-muséets Nattfest med sitt öfver vattnet dalande
fyrverkeri och sina älskande i båten, rodd af en gammal faun. Denna tafla utställdes
1906. Gaston La Touche är officer af hederslegionen (1909).
Henri Le Sidaner är född på ön Mauritius den 7 augusti 1862. Elev af Cabanel,
drogs han genast lill verklighetsmåleriet, men han inlade däri en mystisk stämning, som
sedan dämpades på ett behagligt sätt och antog den karaktär af känslig, hemvarm poesi,
som är så intagande i hans skildringar af bordssällskap vid lampsken eller solbelysta
trädgårdar. Bordet och den stämning, som dess diskreta stilleben framkallar i det strålande
solskenet, är ett ämne, som han ofta behandlat. Det finns två olika exemplar däraf i
Luxembourg-muséet. Le Sidaner dekorerades 1906.
En af de egendomligaste företeelserna på den franska målarkonstens område i slutet af
föregående århundrade är den plötsliga realistiska utvecklingen inom den lilla arkaiserande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
