Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del moderna lifvet. Några gingo till de värsta ytterligheter, och man såg snart H. Matisse,
Ch. Guérin, Flandrin, Ronault och till och med Georges Desvalliéres, Delaunays och
Gustave Moreaus favoritelev, göra bot för sin saftiga dilettantism och bygga hvar och
en sitt nya hus i en vrå af Cézannes kärfva ökenenslighet. Det var denna krets, som i
början af det nya århundradet i förening med andra element bildade den sista betydande
utbrytningen från Höstsalongen. Där påträffade man, komna från independenternas
utställning, de forna neo-impressionisterna Maurice Denis och E. Vuillard, den senare
be-gåfvad med ett utsökt känsligt målaröga, en så fin originalitet som »intimiste» och
dekoratör, eller andra, som utgått från de traditionstrogna kretsarna, men i Constantin
Meuniers och Carriéres spår
utvecklats till att skildra folklif med
social tendens, som t. ex. Jules
Adler (född i Luxeuil,
Haute-Saöne, den 10 juli 1865), riddare
af hederslegionen 1907, af
hvilken Luxembourg-muséet äger
den karaktäristiska taflan
Båt-halare (Salongen 1904).
Vi kunna ej sluta utan att
påminna om den feministiska
rörelsen, som inom konsten
lämnat så egendomliga rekryter,
sedan undervisningen älven
utsträckts till kvinnorna. Efter
Rosa Bonheur och Virginie
Demont-Breton (född i Cour
riéres, Pas-de-Calais, 1859) ha
fröken A n g é I e D e 1 a s a 11 e,
fru Chauchet-Guilleré och
särskildt fröken Héléne
Clé-mentine Dufau eröfrat sig en framstående plats på Salongen. Fröken Dufau är född
i Quinsac (Gironde) 1869. H011 kom till Paris vid tjugu års ålder, gick på Académie
Julian, utställde för första gången 1895 och gjorde sig genast bemärkt för sin säkra
teckning, sin smidiga målarteknik, friskheten och glansen i sin uppfattning, egenskaper, som
hon längre fram utvecklade ännu mera i dukar af dekorativ karaktär, t. ex. Hösten i
Luxembourg-muséet (Salongen 1906), som är fint tänkt och utförd med smidigt och yppigt
behag. H011 blef dekorerad 1909.
Dessa sista målargenerationer och dessa sista namn bilda öfvergången mellan det
nittonde och det tjugonde århundradet. Med tanke på riktningen af deras sträfvan och
energien i deras ansträngningar kan man motse den franska målarkonstens framtid utan
oro. De yngre skola nog visa sig värdiga sina föregångare.
Héléne Clémentine Dufau: Hösten. (Paris, Luxembourg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
