Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HOLLANDSKA SKOLAN.
Den moderna holländska konsten börjar egentligen ej förr än med den senare hälften
af adertonhundratalet. Under hela den förra hälften kämpar den emot inflytanden och
minnen, som långt ifrån påskynda dess verkliga grundande. Ända till 1830 — då Belgien
frigjorde sig från Nederländernas förmynderskap — ha Holland och Flandern gemensam
konsthistoria. Davids lära, som utbreder sitt välde öfver nästan alla delar af Europa, är
så myckel mera förhärskande i dessa trakter, som den berömde landsflyktingen har slagit
sig ned i Bryssel, omgifven af allmän beundran, till och med efterskrifven af den
holländske kungen, hvars lockelser han dock motstod
Det är alltså icke underligt, att Davids flamländska elever spelade hufvudrollen i
Nederländernas konstnärliga utveckling under de första åren af århundradet.
Den franska romantiken och dess flamländska uppenbarelseformer utöfvade i sin tur
inflytande på den holländska konsten, och de båda riktningarna, klassicism och romantik,
som så föga harmonierade med folklynnet, kunde ej, antingen de uppträdde sidoordnade
eller i strid med hvarandra, hjälpa den att finna sig själf.
A andra sidan höllo sig de konstnärer, som tycktes ha förblifvit trogna mot landets
gamla traditioner, mera till dekadansmästarna från slutet af sjuttonhundratalet än till de
stora banbrytarna från sextonhundratalet, och liksom öfverallt annorstädes, där smaken
för hemlifsskildringar vaknat, som kontrast eller afledning af historietaflornas tråkiga
högtidlighet, fäste de långt större vikt vid det minutiösa utförandet och en bokstaflig
efter-härmning af de pretiosa och maniererade småmästarna än vid en ärlig iakttagelse af
naturens företeelser och lifvets uttrycksformer. Det finns ej här liksom i Frankrike någon
Granet eller Georges Michel eller Paul Huet, som kunde återknyta de stora traditionernas
kedja. Liksom i Belgien är det beröringen med de stora franska naturalisterna som
väcker den holländska skolan ur denna dvala. Rasens medfödda goda egenskaper försvinna
dock ej helt och hållet från denna fruktbara mark, och hur djupt de än slumra, finner
man dock vissa spår däraf hos en och annan af de konstnärer, som höra till detta långa
förberedande skede. I början påträffar man familjen Kruseman: Cornelis Kruseman
(1797—1857) från Amsterdam, en genremålare, som reste i Italien och kom hem därifrån
med ärelystna planer på att måla historietaflor; hans kusin och elev Jan Kruseman
(1804—18(52) från Haarlem, som studerade under David i Bryssel och bland andra var en
af Israels’ lärare.
Vi komma nu till de egentliga förelöparna, och beträffande två af dem kunna vi kalla
dem de stora förelöparna till den samtida perioden. Ehuru födda under århundradets första
fjärdedel har deras bana räckt till de sista åren af nittonde århundradet, ja ända till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
