- Project Runeberg -  Målarkonsten i nittonde århundradet /
232

(1913) [MARC] Author: Léonce Bénédite Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

närheten af Utrecht, med ett färgskimmer värdigt Dupré. I Scheveningen målade han också
scener ur fiskarelifvet, som hädanefter blir de holländska mästarnas favoritämne. Då och
då sysslar han med stilleben, ty denne romantiker i ordets bästa betydelse har en
romantisk smak för konstsaker och har samlat ett litet museum i sin ateljé. Han excellerar
också i akvarell och särskildt i sepiateckningar med några sparsamma färginsatser. Hans
palett var från början rik på starka färger, men de blefvo mot slutet lättare och ljusare,
säkerligen beroende på ett ändradt sätt att se.

Johan Barthold Jongkind är välkänd för den franska publiken. Men del var först
efter sin död han blef så populär, och hans namn slog ej igenom i hans eget land, förrän

Johan Barthold Jongkind: Kvarn vid en liten kanal. (Amsterdam. Riksmuseet.)

det var allmänt erkändi i Frankrike. Född i Latdorp nära Rotterdam 1819, afled han i
Cöte-Saint-André (Isére) 1891. Han var elev af Schelfhout i Haag, fick stipendium 1845
och begaf sig till Frankrike, där han slog sig ned, fastän han många gånger giorde resor
till sitl hemland. Då han kom till Paris, blef han elev af Isabey, och del finns hos
Jongkind många spår af denna förbindelse med den gamle romantikern, hvilken liksom
Bonington och till och med Paul Huet redan i sina studier företer vissa likheter med den
bredt syntetiska och förenklade stil, som är så karaktäristisk för Jongkinds kraftigt
uttrycksfulla talang. Han fick en medalj 1852, biel jämte alla independenterna refuserad
på den mycket omtalade salongen 1863, och trots all uppmuntran från kritiker sådana
som Zola och Goncourt och allt vänskapligt erkännande från hans kamrater Corot, Diaz,
Rousseau, Troyon, Daubigny, Claude Monet m. 11., af hvilka flera hade köpt tafior af honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:01:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blmalar/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free