- Project Runeberg -  Målarkonsten i nittonde århundradet /
236

(1913) [MARC] Author: Léonce Bénédite Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad Fromentin säger, ä propos delta, i sin bok Les maltres d’autrefois. Konstaterande
»den fullständiga frånvaron af livad vi nu kalla ett ämne» inom den holländska konsten,
påpekar han skillnaden mellan den franska konstens diktande karaktär och den andras
rent måleriska. Fakta omkullslå denna regel, hvad den moderna konsten beträffar.
Am-sterdam-muséets tafla, Ensam i näriden, är ett af de mest rörande exemplen på denna
känslofulla konst. Del är ett ringa liskarehem, lågt i taket, hölj dt i djup skugga, blandad
med ett malt ljusskimmer, som kommer från fönstret i bakgrunden och stannar på de
fattiga aktörerna i detta lilla gripande drama, en gammal kvinna, som med ansiktet doldt
i förklädet sitter vid en döendes bädd. Luften är beslöjad, dunkel, och insveper former
och figurer, och denna fina kfiirobskyr. hvarur de dämpade färgerna lösa sig i
melankoliska harmonier, är egendomligt stämningsfull. Duranty kunde skrifva om en af
mästarens dukar, att den var målad med »mörker och smärta». Det är samma känsla af varmt
deltagande, som karaktäriserar en annan tafla med nästan samma ämne, ehuru mindre
tragisk, den gamla kvinnan, som värmer sina frusna händer framför den ensliga härden:
Då man blir gammal.

På djupet af denna altruistiska och deltagande ande och i dessa dämpade, vemodiga
ackord finns kanske en kvarlefva af den gamla hebreiska anden och ett nedärfdt minne

från ghettons solidariska
och hotade lif. Om
Israels målat fiskarna i
deras usla hem liksom
i deras sjöluft, i det
milda, skimrande ljuset,
som kommer både från
vattnet och himlen, har
han också målat sin egen
ras, hvad som ännu finns
kvar orörd t af den eller
åtminstone
karaktäristiskt och som man
numera endast ser i
Amsterdam. Han har
återupptagit den åldrande
Rembrandts
uttrycksfulla tonfall, denna
teknik, som ej längre är
någon teknik, så fri och
personlig är den, så
lösgjord från alla
yrkes-regler, skenbart flyktig
och vårdslösad, men så
omedelbar, så lefvande,
så precis afpassad efter
ämnet, som 1. ex. i den

Jacob Maris: Kvarnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:01:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blmalar/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free