Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtröstan till Gud (1891) i van Cutsems samling. En man ligger i sin säng med täcket
uppdraget till hakan, i ett torftigt och skumt rum; bredvid honom sitter en stackars
gumma, sorgsen och undergifven och liksom bedjande invärtes. Det är, som om alla de
Utlösa tingen deltoge i hennes ångest och smärta.
Léon Frédéric, född 1856, skulle vara den förnämsta representanten för den förment
wallonska riktningen, ty nästan alla hans taflor ha sedan många år tillbaka utförts i
Ardennerna, i hyn Nafraiture, alldeles vid gränsen. Elev af Portaéls misslyckades han i
täflingen om Rompriset, men gjorde ändå en resa till Italien. Där påverkades han starkt
af de gamla mästarna, isynnerhet de primitiva, och denna kult sammansmälte inom honom
med inflytandet af de engelska målare, som ha tagit intryck af dem, som t. ex. Burne
Jones, och isynnerhet af den franska rörelse, som skapats af Bastien Lepage.
Kritförsäl-jarna (1882) i muséet i Bryssel vittnar tydligt därom. Med sträng, skarp, utomordentligt
målmedveten och karaktäristisk teckning och i hvasst disharmoniska, men öfverlägset
uttrycksfulla färger skildrar han antingen bondens och arbetarens hvardagslif eller de
drömmar, som hetsa den moderna
människans hjärna inför naturens
stora skådespel och den ojämna
delningen af ödets lotter. Ty hans
våldsamma, sträft vältaliga konst,
som dock alltid begagnar sig af
måleriska medel, är en i grund
och hotten idealistisk konst i bägge
sina olika uppenbarelseformer,
verklighetsskildringar eller
allegorier.
De stora sociala och
moraliska problemen ha för öfrigt i
högsta grad intresserat de sista
generationerna af den belgiska
målarskolan. Om än Frankrike
banat vägen, har dock Belgien,
industri-, fabriks- och gruflandet,
på nära håll följt striderna mellan
kapital och arbete och dagligen
bevittnat jäsningen inom
proletärvärlden. Dess konst har därifrån
en ton af särskildt stark energi,
spänning och tragik, som man
redan förnummit hos Constantin
Meunier och Léon Frédéric. Denna
karaktär af starkt uttrycksfull
realism vid behandlingen af folkliga
ämnen finns också i hög grad hos
Féiicien Rops: Faust. (Hoogendijks samling). Eugéne Laermans. Han arbetar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
