Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram ur den skugga, hvari hans namn
varit insvept, Anselm Feuerbach (född
den 12 september 1829 i Speier, död
den 4 januari 1880 i Venedig), hvilken,
äfven han elev af akademien i
Diissel-dorf, hade studerat i Munchen, i Ant
werpen under Wappers och i Paris i
Coutures ateljé. Han blef sedan
professor vid akademien i Wien. Det finns
litet af alla dessa mästares anda i hans
hybrida konst, där romantiken stäfjar sig
vid beröringen med traditionen och en
försiktig reaktion börjar vakna. Detta
är ej nog för att grunda en ny
själf-ständig riktning, men vid denna tid
hade hans konst, jämte ett visst behag,
som ännu finns kvar, någon betydelse
för den tyska skolan, där den
idealistiska riktningen stod helt och hållet
under Munchen-encyklopedisternas
inflytande. Var Böcklin mottaglig därför?
Det är mera sannolikt, att han liksom
alla konstnärer, som få lefva under denna
af gudarna benådade himmel, greps af
landets härlighet, rasens skönhet och de
gamla mästarnas storhet. I Rom gifter
Böcklin sig med en romarinna, Angela
Rosa Lorenza Pasucci, som är den eviga kvinnliga modellen i alla hans verk. Efter
talrika irrfärder slår han sig ned i Firenze i sin villa nära Fiesole, där han afled den 16
januari 1901.
Böcklin fick ej sitt stora rykte förrän mycket sent; hans första manér antyder alls
icke den mäktiga och till och med öfverdrifna originalitet, som präglar de verk han har
att tacka för sitt rykte. De gå i Poussins och Claude Lorrains klassiska stil: landskap
med staffage af fauner och nymfer, mycket nyktra i färgen, men med en redan intensiv
naturkänsla och där figurerna, ehuru ännu dämpadt, börja spela sin roll af driftstarka
och vilda gudomligheter. Schack-galleriet i Munchen äger en mängd mycket lärorika
arbeten från denna period.
Det var inemot 1866 eller 1868 som han afgjordt slog in på sin riktning mot starka
färger och mytologisk realism. Hans fantasi födde nu en hel värld af sällsamma
gudomligheter, som ej ha något gemensamt med fabelns traditionella gudar och verkligen tyckas
vara ett träffande uttryck för de naturkrafter, som de representera för
forntidsmänniskor-nas barnsliga hjärnor. Det är ludna fauner, behornade satyrer med ljus lugg på sina
bruna kroppar, djuriska, groteska och bistra halfgudar, som fylla skogarna med sina
ständiga brunstrop. Dessa lyckliga naturvarelser jaga nymferna utmed vattendragen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
