Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harmoniska färgrikedom. Hans orientaliska manér gjorde ett litligt intryck på Henri
Regnault, som knutit en förtrolig vänskap med honom i Rom. Under sin vistelse i Paris
hade han studerat någon tid för Géröme och med sitt medfödda raska handlag fäst sig
vid Meissoniers verk, särskildt hans spirituella motiv från sjuttonhundratalet. Det är
utgångspunkten för den kostymgenre, som han behandlade med en häpnadsväckande
virtuositet i ett skimrande manér, glittrande af lusen små fladdrande detaljer. Denna
genre hade en betydande framgång i Spanien och i Italien, där jämte och efter honom
en hel spansk koloni slog sig ned, och detta intlytande, som blef ödesdigert för bägge
dessa målarskolor, i det de därigenom förleddes till taskspelerier i fingerfärdighet och
rococomiljöns konstgrepp, varar ännu i dag.
En hel grupp af spanjorer slog sig sedan ned i Paris eller Rom, t. ex. Melida,
Bonnats svåger, och José Jiinenes Aranda, född i Sevilla 1837, bägge halft fransmän,
eller Ramon Tusquets (1839—1894), som följde sin vän Fortuny till Rom och där
målade tallan öfver hans begraliiing (i muséet i Barcelona), Martin Rico, E doar do
Zamacois, Francisco Domingo, Ed var do Ro sales, de flesta kamrater till mästaren.
José Villegas, född i Sevilla 1848, José Beulliure y Gil, född i Valencia 1855,
Enrique Serra, född i Barcelona 1860, den senare nästan italienare; han har sedan
slagit sig på landskap. Litet på sidan om dessa står Francisco Pradilla, född 1847
i Villanueva de Gallego (nära Saragossa), älven han bosatt i Rom och känd genom
dramatiska historietaflor t. ex. hans gripande Johanna den svagsinta, som blef en stor
publiksuccés och fick guldmedalj på världsutställningen 1878. Vidare José M oreno Carbonero,
äfven han målare af historiska anekdoter och som liffullt illustrerat Don Quijote.
Slutligen den ojämförlige tecknaren Daniel Vierge Urrabiete (1847—1904), som alltid bott i
Paris, där han skapat sig ett berättigadt och stort rykte genom sina käcka, energiska,
pittoreska och uttrycksfulla illustrationer till Hafnets arbetare, Skrattmänniskan, Don
Quijote och Pablo de Segovia.
Då vi komma till det släktled, som utmärkt sig under seklets tio sista år, konstatera
vi ett nytt uppsving inom skolan, en mera upphöjd sträfvan i afseende på ämnesval
och teknik. Man afstår från kostymgenrens barnsligheter och från den äcklande
virtuositeten för att betrakta lifvet och naturen på närmare håll och tolka den mera
rättframt och käckt.
Hela denna nya rörelse utgår från Valencia, baskernas land och isynnerhet Barcelona.
Den första, som med glans representerar en återgång till en sundare uppfattning, är
Joaquim Sorolla y Bastida. Han är född i Valencia 1862; han studerade i sin hemstad.
Ar 1883 vann han en första framgång med en i Madrid utställd tafla: Den 2 maj ISOS,
en episod från det spanska motståndet mot Napoleon, utförd i den då på halfön gällande
smaken. Han fick Rompriset, for sedan till Paris, och delta korta besök blef afgörande
för hans talang, ty nu kom han att afgjordt rikta sig på lifvets skådespel och naturens
företeelser. Han återvänder till Italien, vistas någon tid i Assisi, kommer tillhaka till
Spanien 1892 och börjar sin hana med Återkomsten från fisket, som utställdes på salongen
1895 och af staten inköptes för Luxembourg. Man märker här tydligt inflytandet af
Bastien Lepages grupp. Hans färgskala var nu tämligen grå; småningom ljusnar och
värmes den, och han sträfvar efter ljus- och färgeflekter i Besnards eller Zorns stil,
men med en alldeles särskild intensiv glans, som endast söderns himmel och haf kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
