Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giovanni Segantini: Fårklippare. (Amsterdam, E. II. Crones samling.)
Piemont tillkommer den äran ha gifvit lifvet åt den målare, som är den mest kände
inom den moderna italienska konsten: Giovanni Segantini. Denna till Frankrike
gränsande och i fråga om seder delta land näraslående provins har tidigt undergått inflytande
af de franska mästarna. Men Segantini öppnar en ny æra för den italienska
landskaps-konsten; han lär den att tolka de stora alpscenerierna, atmosfärens klarhet, ljusets renhet
och glans, då det reflekteras af den eviga snön, ett problem, som sysselsatt många målare,
men aldrig blifvit löst. Född 1858 i Arco, dog han helt plötsligt i Maloja (Engadin) 1899.
Tidigt föräldralös var han först herde och började teckna djur liksom Giotto. Han slog sin
omgifning så med förvåning, alt man skickade honom till Milano med litet pengar för att
studera vid Brera. Därifrån drog han sig tillhaka till Engadin, där han bosatte sig med sin
talrika familj. Genom sin vän Grubicy från Milano, målare och konstsamlare, lärde han känna
den yppersta franska konsten; äfven var han vän med några belgiska och holländska målare,
däribland Mauve, med hvilken han korresponderade och genom hvilken han lärde känna
den moderna rörelsen. 1 början riktar han sin hlick på Millet eller Troyon, tills han
medvetet eller omedvetet kommer in på impressionismens förfaringssätt. Hans på
världsutställningen i Paris 1889 exponerade arbeten gjorde djupt intryck. Han har behandlat
realistiska ämnen ur bondelifvet i Alperna; däri visar han sina starkaste och ärligaste
egenskaper; vidare symboliska allegorier i fjortonhundratalets och de engelska mästarnas anda,
men däri är han mindre sig själf. Hans metod att sönderdela färgtonerna ha kallat till
lif en hel grupp »divisionister», realister som Carlo Feornera, idealister och symbolister
som Gaetano Previati, landskaps- och genremålare som Andrea Tavernier, Lorenzo
Delleani och Alberto Falchetti. Äfven hör Giaeomo Grosso nämnas som skicklig
dekoratör och porträttmålare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
