Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 20
porträttmålare» C. A. Jensen (1792 — 1870), blef icke allt hvad han ägde förutsättningar
att hlifva och lämnade föga spår efter sig.
De båda elever, som närmast anslöto sig till Eckersberg i sin måleriska stil, voro
Vilhelm Bendz (1804—1832) och Christen Köbke (1810 — 1848). Den förre var en
iakttagande natur, som ställde sig svåra tekniska problem och särskildt intresserade sig för
komplicerade eldsljusverkningar i rika figurgrupperingar, hvarom hans utmärkta målningar
»Tobakssällskapet och »Det Finckska kaffehuset» vittna. Det var första gången sådana
ämnen behandlades i dansk konst, och del dröjde mera än 50 år innan Kröyer och Viggo
Johansen med en senare tids mera utvecklade måleriska resurser gåfvo en ny blomstring
åt liknande ämneskretsar.
Köbke är den fullödige representanten för hvad som är en af den danska konstens
starkaste sidor: den på en gång trogna och kärleksfulla iakttagelsen af den närmaste
omgifningen. Det hvilar en obeskriflig borgerlig intimitet både öfver hans små
porträttbilder af familjens medlemmar och den närmaste vänkretsen, i hvilka han i någon mån
är påverkad af C. A. Jensen, och öfver hans landskapsidyller från hemmets omgifningar
- Kastelvolden och Langelinje, Blegdamsvejen och Sortedamssöen. Danmarks målarkonst
har hos Köbke nått en höjdpunkt af konstnärlig valör och fördjupad innerlighet. Han
har en holländsk mästares säkerhet i observationen och finkänslighet i den måleriska
behandlingen, och man känner alt allt hvad han målar har ett rum i hans barnagoda
hjärta.
Hos Constantin Hansen (1804—1880), som också utgick ur Eckersbergs skola, gjorde
sig nya inflytanden gällande. Han följde den allmänna dragningen till Italien och anlände
till Rom 1835. Här funnos många af hans kamrater före honom, och den gruppbild af
sina närmaste vänner bland konstnärerna, som han målade, visar alt han lärt hvad som
kunde läras af Eckersberg. Äfven det italienska folklifvet gaf honom ämnen till åskådliga
och dramatiska skildringar. Han åsyftade dock en stiliserad konst i antikens och
Thor-valdsens anda och fick efter hemkomsten på 40-talet tillsammans med sin vän
dekorationsmålare» G. Ch. Hilker (1807 — 1885) utföra dekoreringen af vestibulen i Köpenhamns
universitet, som blef ett af den danska konstens storverk. Ämnena äro hämtade ur de
antika myterna. Del linns ej något dekorationsverk från 1800-talet i Danmark, som gör
detta rangen stridigt. Rummet har en mäktig och ståtlig hållning, till hvilken hvarje
detalj samverkar. Under inflytande af den framstående konsthistorikern Höyen och den
nyvaknade nordiska andan leddes hans konst in på nya banor. De förnämsta vittnesbörden
härom äro »Ägirs gästabud» och »Den grundlagsstiftande riksförsamlingen» med dess
öfver hundra porträtt. Constantin Hansen är här föregångaren till Kröyer, som
öfver-träffar honom i pittoresk verkan men icke når upp till den monumentala värdigheten i
Constantin Hansens målning.
Den förnämste bland de danska Romafararna af Eckersbergs skola och den som bringade
Danmark mest af söderns underfulla tjusning var Wilhelm Marstrand (1810—18714) — en
genialiskt mångsidig och slösande natur, störst kanske som improvisator men på samma
gång en genombildad konstnär med öfverströmmande lif och kraft äfven i sina stora verk, full
af humor och skönhetstörst liksom af allvar och värdighet. Hans förmåga af rik och
uttrycksfull komposition har väl knappast haft sin like i nordisk konst. Aldrig har heller en
nordisk konstnär rört sig inom större områden af fantasi och verklighet. Han ser del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
