Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?56
Men hans visserligen fåtaliga senare verk bevarar hans hemland: Familjen i lappkåtan,
Bröllopsfärd på Hornavan, Kulla vid spiseln och hans sista konstnärliga bragd, Stockholms
slotts brand. Ingen skandinavisk konstnär på den tiden hvarken såg sina motiv så helt
eller målade dem så bredt och stort, med så djup och lysande kolorit som Höckert. Han
var den yppersta svenska målare efter Breda, den första, som uppfattade sitt motiv —
hvad det än var, historia eller bondelif — ej litterärt utan uteslutande med dess
måleriska verkan som det hufvudsakliga. Det öfverlägsna föredraget utesluter i hans yppersta
verk ej en frisk omedelbarhet, och hans gyllene färgers språk kan vara ej endast lifligt
och spirituellt utan äfven äga känslans innerlighet och värme.
Hans samtida landsmän hade i själfva verket föga blick för det bärande och
betydande i Höckerts konst. Ännu långt efter hans död upprepas sådana omdömen som att hans
uppfattning af konsten var »ytlig och virtuosmässig», och att slottsbranden var »ett
för-feladt verk», en »effektfull ruin». Citaten — ur biografisamlingen Europas konstnärer 1887
— anföras här som prof på, hur föga äfven »kännare» på den tiden fäste sig vid en
målnings måleriska värden.
Höckert fick knappast något vägvisande och sporrande inflytande på konstutvecklingen
hemma 1 sin tids svenska konst står han helt och hållet isolerad, ett lysande undantag.
Den djupare historiska uppfattning och karaktäriseringsförmåga, som man saknade hos
honom, träffar man ej häller hos någon annan förr än Georg von Rosen (f. 1843)
öfver-raskade med sin Erik XIV, fullbordad 1871 i Munchen. Här framträder en sträfvan, helt
och hållet ny i svenskt måleri, sträfvan ej blott efter monumental hållning utan efter en
genomgående, enhetlig tidsstil. Uppslaget hade gifvits af belgiern Henri Levs (se i det
föregående sid. 250) — Rosen hade i sin ungdom fått starka och bestämmande intryck af
dennes konst. Men någon pastiche efter pastichens mästare kan tallan ej kallas, den är
fullt personligt skapad, det yttre i harmoni med det andliga innehållet, den har en stram
fasthet i linjerna och väggmålningsartadt sammanställda färger. Kompositionen — kung
Erik mellan sin goda och sin onda ande — ger symboliskt konungens öde. Rosens konst
sträfvar lika mycket till andligt innehåll som till uttryckets åskådlighet och stilens säkerhet.
Dramatiska motsättningar återkomma i hans följande målningar, Erik XIV i fängelset,
Den förlorade sonens återkomst, Drottning Dagmars uppväckelse — alltid är liufvudvikten
lagd lika mycket på det själsliga området som på det måleriska, hvilket ej hindrar, att
det strama behandlingssättet från den första Erik XIV taflan i de senare lämnat plats för
belysningsstudium af modernare art.
Som porträttör står Georg von Rosen främst bland nu lefvande svenska målare. På
detta område hade Uno Troili (1815 — 1875) efterlrädt sin lärare ().,). Södermark. Försynt
och förstående studerade Troili tålmodigt sina modeller och sökte fram det bestämmande i
linjer, uttryck, blick Men hans porträtt kunna sakna den pondus, den kraft i uthamrandet
af formen, som ger Rosens konterfej deras fasthet i strukturen och deras bredd i
modelleringen.
Historiemålningen fick efter Rosen några talangfulla representanter, som likväl saknade
mästarens intellektuella läggning. Hans mest trogna efterföljare var Karl Gustaf
Hell-qvist (1851—1890), som började i Leys’ stil och under studier i Munchen för Pilot}7 öfvergick
till ett mindre stilbundet framställningssätt med sträfvan efter friluftsverkan. Hans bästa
alster äro i första rummet kulturbilder (framför allt skildringen af den fångne Peder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
