Målarkonsten i nittonde århundradet / 363 (1913) Author: Léonce Bénédite Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och med godt karaktäriserade typer. Hans konst var alls inte djup, men i studiets
skicklighet betecknar den ett afgjordt framsteg i svenskt måleri.

August Hagborg (f. 1852) gjorde sig ett namn genom motiv från Frankrikes nordkust,
friska, luftiga utsikter öfver strand och haf med fiskare och båtar som staffage (Väntan,
Lågvatten vid Engelska kanalen). Carl Larsson (f. 1853) skildrade i eleganta akvareller
Paristraktens täcka natur, befolkad af gubbar, gummor och barn i träskor och blå
förkläden. Allan Österlind (f. 1855, allt fortfarande bosatt i Paris) målade byscener och
interiörer. Hugo Birger (1854—1887) sökte i Spanien och Marokko återge den bländande
effekten af solsken på hvita murar med brokigt klädda flickor och svettiga negrer som
staffage. I sitt sista större verk, skildringen af parisersvenskarnas festfrukost vid
vårutställningens öppnande, gaf han en illustration till den tidens konstnärslif, en bild af
både dokumentariskt och måleriskt intresse.

Alfred Wahlberg: Månsken i Fjällbacka. (Göteborgs Museum.)

Ernst Josephson tillbragte vintern 1881—1882 i Spanien, en del af denna tid i Birgers
sällskap. Birger var en sorglös bohèmnatur, som hade sin glädje åt att måla tillvarons
glada yta. Josephson var den aldrig tillfredsställda sökaren — ej minst sökare efter det
som rörde sig på djupet af hans jäsande själslif. Sin konstnärliga form sökte han med
oro och lidelse. Det starkaste och mest personliga uttryck för detta sökande, denna
konstnärsångest, fann han i Strömkarlen. Spelmannen med guldfiolen, med ansiktet
stelnadt i extas, med slutna ögon och uttryck af oändlig smärta sitter badad af solskenet
och omsluten af forsens sång. Strömkarlen målades i Norge sommaren 1884. Josephson
hade rönt stark påverkan af Rembrandt och därefter af veneziansk kolorit (Faun och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>