Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken värdemätare han bedömde människorna, gott och ont,
synd och plikt. Det är underbart, hur överensstämmande
svaret på dessa frågor ljuder i de stora talen i talkällan, i
samtalen i Mk., och i de liknelser, som blott Lk. eller blott
Mt. äger. Och alltid äro svaren klara, bestämda, enkla,
osökta sprungna fram ur hjärtats djup och ej ur en klyftig
hjärna. Och beträffande huvudpunkten: varpå kommer det
an inför Gud? vad leder till salighet eller osalighet? kunna
vi bekräfta, att en djupgående förändring i lärjungarnas
uppfattning ej förmått grumla den historiska troheten.
Där ser man den nyteologiska konsekvensen i all
dess glans: samme Wernle, som ögonblicket förut
förklarat: ”det är otroligt svårt att uttala: så har
Jesus hoppats, så icke”, finner nu i evangelierna
”klara och osökta svar på vad Jesus har hoppats,
trott och älskat” — samme Wernle, som nyss
framhävde det utsiktslösa i vår strävan att komma
underfund med vad ”Jesus i huvudsak ville och
gjorde”. Det är som sagt alltjämt samme Paul
Wernle, fast han den ena gången uppträder som
den objektiva forskningens man, den andra gången
som apologetisk lyriker. Jag har i min bok även
låtit den senare komma till tals (sid. 95, där de
sammanfattande slutorden i Wernles skrift
anföras), men jag ansåg det verkligen onödigt att
uppbygga mina läsare med de jämförelsevis mycket
kortfattade partier, där apologeten Wernle tar
tillbaka just det som vetenskapsmannen Wernle
omedelbart fastslagit. Men då prof. P. beskyller mig
för att härigenom ha givit ett falskt referat av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
