Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utöver sig själv och tvingar oss att söka ett annat
funclament utom henne och det vore — förnuftet.”
I detta samband är det också som Bousset
fastslår att ”religion icke är något som genom
uppenbarelser ovanifrån kastas in i människan”, och att
varje historisk supranaturalism måste förkastas.
Däremot behöver den praktiska tron bilden och
symbolen, och ”den högsta symbolen för en evig
värld blir den enskilda mänskliga personligheten,
vare sig den sköna själen eller föraren och hjälten
— ’ingenting heligare äger människan än hjältar
och hjältedyrkare’ (Carlyle).” — Så koncentrerar
sig judendomens tro i Mose person, så blir
Zara-thustra inkorporationen för den eraniska religionen,
så finner kinesen i Kongtse sitt personliga etiska
ideal, och så har Jesus blivit kristenhetens symbol,
ett huvud högre än de andra stora religionsstiftarna.
”Och även om vetenskapen uttalade som sin sista
dom, att Jesus ej existerat, tron kan ej gå förlorad,
ty den vilar på sina eviga grundvalar, och dessutom
skulle Jesu bild i evangelierna bli bestående, om
också blott som en storslagen dikt, så dock som en
dikt av evigt symbolisk betydelse.” En sådan fara
— att Jesu historiska existens skulle behöva
strykas — anser Bousset visserligen ej föreligga, men
för hela hans nuvarande uppfattning av
Kristus-problemet är detta yttrande mycket karaktäristiskt.
Hur ställer sig nu prof. P. till dessa klara och
tydliga ord av Bousset?
Jo, svarar han ”att Bousset icke i någon form gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
