Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barndomstron till liv på nytt, och hon vill se en
präst . . man skulle, tyckes det mig, vara ett
fanatiskt dårhushjon, för att här handla annorlunda
än Niels Lyhne. Men detta är ett undantagsfall,
som ligger utanför det normala livets gräns,
alldeles som då nihilisten Bazaroff — i Turgenjew’s
”Fäder och söner” — på sitt dödsläger bifaller sina
troende föräldrars bön att låta kalla en präst, som
kan ge den in i dödsögonblicket ståndaktige
ateisten sista smörj elsen: ”Om det kan bereda er något
nöje, vill jag det gärna, — men jag tycker det är
ingenting som brådskar”. Den undfallenhet, som
den döende fritänkaren här visar sina föräldrar, är
en ur alldeles säregna omständigheter föranledd
nödfallsåtgärd, som aldrig i världen kan upphöjas
till princip för handlandet. Jag förmodar att d:r
Rosenius vid vissa kritiska tillfällen ger sina
patienter morfin, men han gör detta säkerligen endast i
undantagsfall, och allra minst torde det falla
honom in att ordinera morfin åt mänskligheten över
lag.
En sådan förväxling av det individuella
undantagsfallet och det allmänt-mänskliga normalfallet
är det emellertid som d:r Rosenius gör sig skyldig
till, då han förklarar sig ej kunna ogilla de
medeltida munkarnas lära, att ”ingen lögn är
klandervärd, om den bidrager till folkets uppbyggelse”.
Om vi till att börja med se bort från den icke
alldeles oviktiga frågan om arten och innebörden av
den religiösa uppbyggelse, som de medeltida mun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
