Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerna, så blir bakslaget naturligtvis så mycket
ödes-digrare, om en minoritet söker lugna eller stimulera
massorna med lögner, som den ej själv tror på:
man kan nå ett provisoriskt resultat, men förr eller
senare kommer ett bakslag, som raserar allt. Det
känns egendomligt att behöva erinra en av den
svenska intelligensens bästa män om detta
kulturpolitikens abc.
I sin apologetiska iver tycks d:r Rosenius också
ha glömt bort de allvarliga konsekvenser, som med
nödvändighet framgå ur satsen, att ingen lögn är
klandervärd, om den bidrar till folkets religiösa
uppbyggelse. Ty härav följer också, att varje
sanning, som på något sätt kan verka störande på
massornas religiösa liv, bör undertryckas, och detta har
ju den kristna kyrkan också gjort och gör än i dag,
där den har makt därtill. Man behöver endast
tänka på det motstånd som allt folkbildningsarbete,
även det oskyldigaste, rönt från svenska
prästerskapets sida för att inse, att den gammalkristna
taktiken än i dag praktiseras, ehuru under något
andra former än förr. Det påfallande är endast att
denna taktik numera sanktioneras i den svenska
radikalismens huvudorgan.
D:r Rosenius finner, att man, nu som förr,
ägnar begreppet sanning ”en ofta meningslös dyr-
är icke skriven för lyckliga troende, utan för den stora
massan av dem — särskilt yngre personer — som stå rådvilla
och tvekande med hänsyn till de religiösa frågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
