Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befogade invändningen emot vår förkunnelse av Jesus,
nej, icke mot den, utan mot hela Jesu evangelium
överhuvud taget”. Weinel söker rädda situationen
genom att påpeka, hurusom löftena om lön och
hotelserna om straff visserligen kvantitativt överväga
i Jesu moraliska förkunnelse, men att man bör
hålla sig till det originella i hans predikan, och
detta är, menar Weinel, just de — visserligen
mycket sparsamma — yttranden, med vilka han går
utanför den rena lönemoralen. D:r Rosenius
behandlar saken mera summariskt och med en
lättvindighet, som icke vittnar om någon grundligare
kännedom av Nya Testamentets skrifter. ”Jesus
har ju lovat guds saliga himmelrike åt de goda —
det är lönemoral”, yttrar han ironiskt i sin första
artikel, och samma argument upprepas till
yttermera visso mot slutet av andra artikeln:
Alltså: mot den kristna moralläran i och för sig kan
ingenting andragas, tvärtom, den är som sådan oantastlig,
den har till och med den förtjänsten att vara predikad med
säreget patos, det vill säga med säreget allvar och säregen
värme, men om också icke alltid, så har dock alltför ofta
Guds rike utlovats åt de goda och — därför kunna vi icke
acceptera den. Det är onekligen något förunderligt trångt
och motsträvigt över hela detta tal om lönemoralen.
Om d:r Rosenius något bättre kände till den Nya
Testamentets Jesus, till vars försvar och
förhärligande han uppträder, så skulle han veta, att det
icke blott är ”guds saliga himmelrike”, utan helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
