Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211 1776—1777
Gjörwell till Lidén (i kungl. bibi. handskriftsamling) tyckes
orsaken härtill varit att K., »en insurgent af ålder, upprest sig utur
skolestoftet i Malmö emot sjelfva biskop Celsius och ville bringa
iustitiæcancellersämbetet i harnesk emot pri ni as lundensis» —
kom han till Stockholm, der han någon tid förde ett komplett
äfventyrarelif och blef bekant med bland andra Thorild, som i
ett bref skildrar honom som »en politisk, moralisk och lärd
fanfaron, ej ond, men af den underliga guden så ståld som vore
han det i hvarje steg af sitt lif» Af Thorild hjelpt från
Stockholm, kom han i slutet af 1784 till herresätet Bjersgård i Skåne,
der han, efter att hafva blifvit prestvigd, kallades till
huspredikant hos egaren frih. Gyllenstjerna. I fyra års tid tyckes han
förhållit sig lugn och stilla, men under krigsåret 1789 anlände
till ofvannämnde frih. Gyllenstjerna hans frände Gustaf Adolf
Reuterholm, och denne inplantade sitt missnöje med konung
Gustaf III i den derför synnerligen mottaglige Kjerrulfs sinne. Å
predikstolen underlät K. att uppläsa den anbefalda krigsbönen,
och strängeligen tillsagd att nästföljande söndag göra detta,
verkställde han visserligen tillsägelsen, men tillade att »konungen
brutit edsöre»; dock, tillade han, »detta är icke underligt, ty en
stor svensk skald, grefve Creutz, säger i Atis och Camilla: för den
en ed behöfs, äro eder allt för svaga». Naturligtvis ingrepo nu
både de verldsliga och andliga myndigheterna, och Kjerrulf
lagfördes. Inkallad för Lunds konsistorium, nekade K. att ingå i
svaromål förrän angifvaren nämnts samt »förföll i ord och
åt-häfvor uti de afsky värdaste ytterligheter, som nogsamt utmärkte
en tygellös bitterhet». Kjerrulf fann derför bäst att rymma,
innan dom fallit. I Köpenhamn, dit han först begaf sig, skref han
ovett mot Gustaf III och diverse äckligt smicker åt kronprinsen
af Danmark, grefve Bernstorff och — ryssarne, hvarjemte han
utgaf qvasipolitiska broschyrer (5 af dem uppräknas i Kraflts
Dansk Fortatter-Lexicon) med underliga titlar. I »Kjöbenhavns
Kongelig alle ne privilegerede Adresse-Contoirs Efterretn inger» 9/n
1789 fick Kjerrulf, »phil. magister og præst», infördt ett virrigt
och svulstigt upprop, hvars egentliga mening var, att, ehuru han
kunde »vel vente sig Deel af den störste Monarkindes (ryska
kejsarinnan) Ædelmodighed og uden at rødme og at bebreide sig
selv høste Nytten deraf», ville han dock helst att »Danmarks
Riges Born optager mig til Broder». Myndigheterna i
Köpenhamn räckte dock ej någon brodershand, tvärtom. En af
Kjerrulfs ofvannämnde broschyrer konfiskerades och han sjelf fick
tillsägelse att begifva sig ur landet. Han styrde kosan till
Ryssland, och i slutet af 1790 blef en af de i Nowgorod internerade
fångne svenske officerarne öfverraskad af att i en derstädes sig
uppehållande »president von Muller» igenkänna skånske presten
Kjerrulf, med hvilken han varit personligen bekant, och som,
medgifvande identiteten, bad landsmännen ej förråda hans förra
stånd; sitt inflytande hos generalguvernören i Nowgorod,
Acha-ran, använde »presidenten» till att bereda de svenske officerarne,
12 till antalet, god behandling och flera förmåner. Tre år
derefter, eller 1793, uppenbarade sig K. ånyo i Köpenhamn och kom
åter spektakel åstad derstädes, hvarom närmare kan inhemtas
af bref från d. v. svenske ch. d’aflaires vid danska hofvet v.
Ehrenheim till L. von Engeström (bref i kungl. bibi.
handskriftssamling). På v. Ehrenheims begäran tyckes Kjerrulf af danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
