Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Undersökningens grundvillkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12 VIKTOR RYDBERG.
öfver nya testamentets innehåll, större visshet om det, som
dess författare velat uttrycka med sina egendomliga talesätt,
måste otvifvelaktigt utbredas genom ett förstudium
sådant som det antydda. I det ligger den rätta förberedelsen
till inträde i nya förbundets helgedom. Men att tro
sig böra skåda tillbaka på skriften från ståndpunkten af
en dogmatik, hvilken tillkommit under inverkan af flere
andra faktorer, århundraden efter Kristi lefverne, samt
formulerats af greker och romare, som ägde ringa eller
ingen kännedom om den föreställningskrets, i hvilken Jesu
lärjungar och häfdatecknare uppväxt, eller förutsättningarna,
från hvilka de utgingo, detta är redan i och för sig ett fel.
Ett särskildt kapitel af denna afhandling framlägger
fördenskull frukten af ett studium öfver Messias-idéen hos
judarna före och vid Jesu uppträdande. Kunskapen härom
är, såsom redan påpekadt, förgården till nya testamentets
Kristuslära, nödvändig att genomgå för att komma till henne.
Det är en stor, en olycksdiger förvillelse, att
reformationen skulle vara ändad med Luther. Han själf var
af annan åsikt: han betraktade sitt verk endast som
reformationens begynnelse. Olycksdigert var ock det steg,
som häraf vardt en följd: att nämligen de så kallade
symboliska böckerna upphöjdes från den mänskliga, temporära
och förbätterliga auktoritet, som tillkommer dem,
till en stadigvarande och ofelbar myndighet. Det hjälpte
ej, att dessa böckers författare förklarat sig vara svaga
och ofullkomliga till förstånd och vetande, såsom människor
allmänhet äro; det hjälpte ej, att de frånkände sig hvad
de frånkänt påfven och kyrkomötena: ofelharhet. Hos de
män, som hade att fortsätta deras verk, gjorde sig åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
