- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
62

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Messiasidéen hos judarna före och vid Jesu tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Platons lära om en idévärld, i hvilken allt hvad
den fenomenella världens flod synes uppdykande och
försvinnande äger sin sanna och eviga tillvaro, inneslöt den
tanke, att äfven människosjälen är oförgänglig, att hvarje
mänsklig individ är såsom idé evig, att dödens fenomen
icke är personlighetens slutpunkt, ej heller den jordiska
födelsen hennes begynnelse. Den spekulativa tanken hos

hotade den med fullständig undergång. I hans eget sköte
uppstod ett parti, som medvetet arbetade på de nationella
egendomligheternas utrotande och judendomens uppgående i
hellenismen. Och sedan dessa bemödanden strandat mot en lycklig
resning till nationalitetens bevarande, se vi dock äfven sådana
män, hvilka innerligast fasthängde vid fädernas tro och bruk,
genomträngda af grekiska idéer, och mången bland dem
förstod blott på grekiska språket läsa sitt folks heliga skrifter.
Om de, som af dogmatiska skäl förnekat det persiska
inflytandet på israeliterna, vore tillgängliga för ett på historiska fakta
grundadt resonemang, så kunde man visa dem, att om den
helleniska bildningen djupt inträngde i och omgestaltade det
judiska tankelifvet, så måste den persiska kulturen utöfvat en
icke mindre verkan på detsamma, helst dess motståndskraft
emot den förra var ojämförligt större än mot den senare.
Under den babylonisk-persiska perioden var först hela nationen,
därefter en betydlig del af henne, förspridd bland ett
orientaliskt folk, hvars gudsdyrkan, ja hela tillvarelsesätt ägde, vida
mer än de polyteistiska västerländska hellenernas, något
befryndadt med judarnas eget. Mot hellenerna åter stodo de, i lokal
mening, i en tämligen samlad massa och ägde nu hvad de
icke ägt under fångenskapen - ett nationalitetsmedvetande,
byggdt ej blott på den gemensamma härkomsten, utan än mer
på den gemensamma och för dem egendomliga religionens
grund samt till följd däraf utomordentligt starkt och
frånstötande mot främlingar. Det var nämligen först efter exilen,
som den egentliga judendomen bildade sig genom alla
främmande elements stränga afskiljande (så t. ex. upplöstes alla
mellan judar och utländska kvinnor ingångna äktenskap och
en lag mot sådana inregistrerades i de s. k. mosaiska
urkunderna), genom ett högtidligt besvuret samhällsfördrag, genom
samlande af de skrifter, som nu utgöra gamla testamentet, och
deras upphöjande till myndighet för tron, genom synagogors
inrättande, de heliga skrifternas afskrifning och spridning och
andra medel för en allmän nationell folkuppfostran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:02:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blok/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free