- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
93

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Messiasidéen hos judarna före och vid Jesu tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stödda kalkylen. I sammanhang med läran om tusenåriga
väridsåldrar stod ock den hos rabbinerna allmänna
föreställningen, att det messianska riket skall bestå i tusen
år, och att just mcd det sjätte årtusendet Gud själf skall
ötvertaga spiran (Pesikta Rabbathi fel. 2 m. fl.). Men enär
hvarje lära tillika skulle hvila på profeternas utsagor, så
sammanställde rabbinerna psalmistens ord (Ps. 90: 4), att
tusen år äro såsom en Herrens dag, med Es. 63: 4: »En
hämndens dag har jag i mitt hjärta», mcd hvilken hämndens
dag borde förstås Messias’ regering, under hvilken
alla Guds rikes fiender skola tillintetgöras.*

* Läran om Messias’ tusenåriga rike öfvergick från judarna
till de kristna hufvudsakligen genom Johannes’ uppenbarelse.
Ehuru aldrig upphöjd till kyrklig dogm har denna lära genom
sitt samband med läran om yttersta domen haft stor inflytelse
på mänskligheten och djupt ingripit i dess fantasi- och känslo-
lif. Att apostlarna redan i sin lifstid väntade Kristi andra
tillkommelse - hans uppenbarelse »i himmelens sky» - därom
vittna flere ställen i nya testamentet (1 Kor. 15: 51 53; Hebr.
10: 37; Jak. 5: 7 9; 1 Petr. 4: 7, 17; 2 Petr. 3 m. fl.). Att
döma af Matt. 16: 28 och Marc. 13: 30 grundade sig denna
tro på Jesu egna utsagor; han hade, enligt dessa ställen, ut-
tryckligen förklarat, att några, som tillhörde hans samtid, icke
skola smaka döden, innan de sett människans son kommande
sitt rike. Den längst lefvande af Jesu lärjungar var hans
skötevän Johannes; han var således ock den siste, vid hvilken
hoppet om löftets uppfyllelse kunde fästa sig, och den kraft,
hvarmed han bar sin höga ålderdom, syntes för det yngre
släktet som en bekräftelse på deras hopp. Afven Johannes
dog, men tron på de yttersta dagarnas närhet fortlefde, snart
icke mer som en glad förhoppning, utan som en dyster, förla-
mande dödskänsla, genom många århundraden. Att i andra
seklet Justinus Martyr (»Till juden Tryphon) och Irenaens
(»Mot kätterierna>) samt i fjärde Lactantius (Institut. div. kap.
25) tala om domen såsom i deras dagar förestående utgör en-
dast enstaka exempel. 1 medeltiden, hos alla släktled, inom
alla kristna folk, ända till trettonde århundradet fortlefver tan-
ken, att världen går en snart stundande förstörelse till mötes.
Och emedan Johannes’ uppenbarelse sätter denna katastrof

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:58:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blok/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free