- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
94

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Messiasidéen hos judarna före och vid Jesu tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 VIKTOR RYDBE1R~.

närmaste förbindelse med Roms undergång, så fortfor den gamla
väridsstaden, sedan hans makt längesedan var bruten, att vara
medelpunkten för folkens uppmärksamhet. Då goterna under
Alarik stormade Roms murar, och underrättelsen kriugfiög, att
de härligaste af dess hednatempel och storhets roinnesvårdar
sammanstörtat i lågorna, grepos folken djupare än någonsin
af denna dödskänsla. Detsamma var förhållandet, då Totilas’
skaror tågade mot Rom. Barbarernas och tidens våldsverkan
ödelade mer och mer af dess cesariska prakt; men ännu reste
sig Colisaeums murar öfver förödelsen, och i detta jättemonu-
ment sågo folken slutligen Rom själf, forntidens Rom, i mot-
sats till det nya, hvars kyrkor, kloster och kojor uppväxte
bland ruinerna. J)ärför vardt det en sägen, att när Colisaeum
faller, faller Rom, och med Rom världen. Tionde århundradet
tillbragtes, i synnerhet i Italien, under allmänna dödsberedel-
ser. Det byggdes icke mer på någon kyrka; hus och gårdar
fingo förfalla, testamenten upprättades sällan, om ej till för-
mån för kyrkan – man befann sig ju åter i slutet på en tu-
senårig världsperiod, och Augustinus hade ju förklarat, att
uppenbarelsens tusen år vore att räkna från Jesu födelse!

Åfven efter trettonde århundradet fortfor Johannes’ uppen-
barelse att vara en urkund, i hvilken grubblare och mystici
läste den kommande delen af världshistorien. Hvarje århund-
rade har haft sina domprofeter. Den bekantaste i nittonde
seklet är Jung-Slilling, densamme hvars »Förklaring öfver
Johannes’ uppenbarelse» förvred liufvudet på Gustaf IV Adolf.
Jung-&illing såg i Napoleon 1 den prof eterade Antikrist.
Men än ryktbarare är det adertonde århundradets förnämste
apokalyptiker, den fromme prelaten Bengel, som hade uträk-
nat, att Antikrist skulle rasa mellan åren 1832 1836, och
Kristus återkomma den 18 Juni 1836 för att grundlägga tusen-
åriga riket. Till föga ära för vår tid funnos tusentals männi-
skor, som med dödsängslan sågo året 1836 inbryta. 1835 års
komet och de föregående årens koleraepidemi voro naturligtvis
deras ögon förebud om hvad komma skulle.
Om man ej af erfarenhet kände, huru seg fördomen är,
skulle man våga hoppas, att svärmeriet nu vore nödgadt att
se sig om efter en annan urkund; ty Johannes’ uppenbarelse
är icke längre en olöst gåta. Boken, som fått sitt nuvarande
skick år 68 under kejsar Galba, inskränker hvad redan
kyrkofäderna visste - sin synkrets till tiden, i hvilken dess
författare eller omarbetare skref, och den därpå allra närmast
följande framtiden. Det mystiska talet 666, med hvilket Bengel
och andra apokalyptiker sysslat, och som i själfva verket är
nyckeln till det hela, har erhållit sin ovederläggliga förklaring.
Då å ena sidan Johann es själf uttrx’ckligen säger (kap. 13: 18),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:58:35 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blok/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free