- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
100

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Messiasidéen hos judarna före och vid Jesu tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bo VIKTOR RYDBERG.

vända icke kan rättas» (Ep. 11). »Om det dock vore oss för-
unnadt att skåda den sannskyldigt dygdiges själ, huru skön,
huru helig hon skulle synas oss i sin milda höghet! Om nå-
gon skådade denna gestalt, högre och mer glänsande än allt
hvad ögat är vant att se i denna mänskliga värld, skulle han
ej då häpnande stanna, som hade han mött en gud, och hedja
stilla hön, att denna åsyn måtte unnas honom utan synd?
Och om hon då med sitt auletes inhjudande godhet uppmun-
trar honom att nalkas, skulle han icke då tillhedjande nedluta
sig och utbrista i dessa (\Tirgilii) ord: »Gynna oss, hvem du
än är, och lätta de mödor oss trycka!» Och om vi endast
vilja ära henne, skall hon hjälpa och upprätta oss. Men ärad
varder hon icke genom djuroffer och tjurars fett eller genom
hilder af guld och silfver, utan genom ett fromt och rent sin-
nelag» (Ep. 115). På ett annat ställe (Ep. 120) anmärker
Seneca, att denna dygdiga människas fullkomligliet visar sig
däruti, att hon aldrig klandrar ödet, aldrig med hitterhet upp-
tager hvad som vederfares henne; hon är som »ett ljus, hvil-
ket lyser i mörkret». Vidare uttalar Seneca sin öfvertygelse,
att den hild han sålunda tecknat icke är en väsenslös skugga,
utan en verklighet, och han anser det för en plikt att hoppas
och hida på denna verklighets uppenharelse. På jorden kan
det vara denna mönstermänniskas lott att fjättras, korsfästas,
stympas, göras till offer för mänskligheten; men hennes hättre
del är dock alltid där, hvarifrån hon har kommit, nämligen
himmelen, ty »likasom solens ljus träffar jorden men likväl
hefinner sig där, hvarifrån det utstrålar, så är också en stor
och helig, för vår närmare kännedom af det gudomliga ned-
sänd själ visserligen i umgänge med oss, men på samma gång
oskiljaktig från sitt ursprung (Ep. 41, jämför Prov. 5 och Con-
stant. 14).

Det är isynnerhet den yngre Catos förklarade hild, som
föresväfvar Seneca vid teckningen af denna gestalt. Vid ett
tillfälle (Constant. 14) uppställer Seneca samma spörsmål, som
Jesus hesvarat i Matt. 5: 3~, i det han frågar: »ilvad skall den
vise göra, om någon slår honom på kinden?» Och svaret lyder:
ilvad Cato gjorde, då man slog honom i ansiktet. Han vred-
gades icke, han vedergällde icke förnärmelsen, han icke ens för-
lät henne, utan förklarade, att ingen skymf var honom tillfogad.
De heröringspunkter, som Senecas ideal af en vis och
dygdig människa trots alla djupa olikheter onekligen företer
med den judisk-kristna messiashilden, den tillbedjande hänfö-
relse, hvarmed han skildrar en sådan andes skönhet, den för-
tröstan han uttalar, att detta ideal icke är en fantasiskapelse,
utan en verklighet, som en gång skall uppeiihara sig, och den
nästan till en dogmhildning af kristen art inhjudande jämfö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:58:35 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blok/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free