Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Nya Testamentets lära om Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i Joh. 10: 30 förkunnas, icke är en absolut personlig
enhet. Detta riktiga påstående låter visserligen ej bevisa
sig, om man ser språket ensamt för sig och lösryckt ur
sitt sammanhang med den öfriga texten. Går man däremot
äkta exegetiskt tillväga, det vill säga: 1) betraktar
den ifrågavarande versen i dess sammanhang med dess
närmast föregående och efterföljande; 2) till jämförelse
sammanställer alla sådana utsagor af Jesus och nya
testamentets författare, i hvilka det talas om sonens
enhet med fadern och om enhet i allmänhet mellan skilda
väsen; samt 3) i enlighet med trons analogi * tillser,
om det
* Då vi här tala om trons analogi, torde vi till missför-
stånds undvikande böra anmärka, att vi godkänna den ur detta
begrepp härflytande utläggningsregeln endast på grund af den
erfarenhet, som gjorts under ett förutsättningslöst studium af
nya testamentet, att nänlligen samtliga dess skrifter förkunna
väsentligen en och samma, ehuru mer eller mindre djupt och
spekulativt återgifna, lära om Messias. Däremot är dogmen
om bokstafsinspirationen, på hvilken man velat grunda trons
analogi, och i kraft af hvilken man utsträckt ifrågavarande ut-
läggningsregel till hela samlingen af gamla och nya testamentets
urkunder, lika oförnuftig som obiblisk. Det låter rättfärdiga
sig att som ett helt betrakta och därför till inbördes belysning
af hvarandra bruka nya testamentets skrifter, emedan de upp-
stått i ungefär samma tid, inom samma nationella idékrets, ur
samma historiska orsak och samma andliga drifkraft samt af-
handla samma ämne, nämligen Jesu personlighet och verk,
samt omedelbart eller medelbart äro ingifna af hans egna läror.
Men att utsträcka detta bruk till hela bibeln, hvars gammal-
testamentliga del ensam för sig företer en lång i olika skeden
framträdande utvecklingsserie af det israelitiska andelifvet och
är skild från nya testamentets genom en betydlig lucka, som
blott delvis kan fyllas ur den rabbinska litteraturen, är en
orimlighet och ett våld på den heliga skrift. Atven i ett annat
afseende lärer oss biheln själf, att den ej vill veta af en bok-
stafsinspiration. Lika visst nämligen som nya testamentets
andliga innehåll - dess lära om Kristus och frälsningen genom
honom - är väsentligen ett och samma; lika obestridligt är,
att där, likasom i det gamla, förekomma flera oriktigheter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>