Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Nya Testamentets lära om Kristus. (Fortsättning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den absolute Gud. Läsom till exempel den sköna
skildringen i Ordspråksboken 8: 22-31. Det är Visheten,
som införes talande: »Herren kar haft mig i sina
vägars begynnelse: innan Han något gjorde, var jag.
Jag är insatt af evighet, från begynnelsen, före jorden.
Då djupen ännu icke voro, då var jag redan beredd;
då brunnarna ännu icke kvällde. Innan bergen voro
insänkta, före höjderna var jag beredd. Han hade
ännu icke gjort jorden ock hvad därpå är, eller
markens berg. Då Han beredde himmelen, var jag där; då
Han fattade djupen med sitt mål; då Han fäste skyarna
därofvan; då Han befäste djupens brunnar; då
Han för hafvet satte målet och för vattnen, att de icke
skulle öfverträda hans befallning; då Han lade jordens
grund - då var jag verkmästaren hos Honom och hade
min lust dagligen och lekte för Honom alltid. Ock
lekte på hans fält, ock min lust är hos människo barnen.»
Personifierad framställes Visheten vidare i Job 28:
12 if.; Syrak 1: 1-10; 24: 8; Baruk 3: 37-4: 4.
Men längst drifven och djärfvast genomförd är denna
poetiska personifikation i Vishetens bok, kap. 7: 7 till kap.
11, där, under inflytelsen af den platonska läran Om
världssjälen (*nous*) och med Ordspråksboken som förebild,
Visheten skildras som ett ur Gud härflutet ljusväsen,
hvilket är Guds afbild och organ vid världsskapelsen, samt
bland andra predikat äfven erhåller det af enfödd
(*monogenes*, 7: 22), samma ord, hvarmed de grekiska
filosoferna Parmenides och Platon (se slutorden i hans Timaeus)
uppkallade det ur det absoluta och ena framgångna
världsalltet, och hvarmed Johannes betecknar Kristus (Joh. 1:
14, 18; 3: 16, 18; 1 Joh. 4: 9).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>